Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1855, sida 1

rade hennes tillgifvenhet. Hon sade honom namnet på den otacksamme; hon berättade hvilka tjenster hon gjort honom, och hur hon en afton räddat hans lif, då man skjutit på honom. Hon vältrade derefter hela skulden på sin fröken, som efter hennes utsago var i komplott med Menico. — Af detta skäl, sade hon, har jag nu i fyra månader lefvat endast af kärlek och hat; jag lefver blott för att gifta mig med Menico och hämnas på Tolla. Men det der är ju helt naturligt. Det ni Önskar är ju ej mer än billigt och skall bli uppsyllut, så framt det finnes någon rättvisa. Hvad är naturligsre än att vilja dem väl, som man älskar och dem illa som man hatar? Gud sjelf gör ju precist detsamma: derför har han skapat paradiset för sina vänner och helvetet sor sina fiender. Men hvarför har ni ej förr talat härom, så skulle jag för en hel månad sedan ha dragit försorg om att ni blifvit — Gift med Menico? — Ja, med hvem eljest? — År ni då en engel från himlen? — Icke så alldeles. Uller en af polisens sbirrer? — bet kunde nog vara. — Ni kan så honom att gista sig med