Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1855, sida 1

på hvitt derpå? frågar man mig. Jag svara att det är omöjligt; men om jag äfven såge et dylikt papper framför mina ögon, så skull jag dock svara, att det ej komme från Dig eller att man tvungit Dig att skrifva det, ocl att Din mund skulle göra Din hand till lögna re — kort sagdt, jag skulle ej tro mig be dragen förr än jag finge höra det af Dig sjelf Jag har ju svurit att hvad jag än ser elle hör, skall jag ej tro något innan Du komme tillbaka. På allt hvad man säger mig, svara jag blott: det är omöjligt! och dermed få jag dem att tiga. Men Du skrifver ej till mig; hvarför gö Du mig denna sorg? Fruktar Du måhändför att låta mig veta hvad Din onkel har sva rat. Jag har gissat det och tagit mitt parti Jag skall nog försona Dig med honom då jar först är Din hustru. Men Du har helt viss tillskrifvit mig, och man har undanhållit mi; Dina bref. Det är omöjligt att Du ej skull hafva skrifvit; äfven åt Din dödligaste fiende skulle Du ju hafva offrat några rader, om har tiggt Dig så mycket derom som jag. (Forts.)