Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1855, sida 1

quette. henne på spår efter sanningen: Amarellas sinnrika hat supplerade det felande. Denna varelse, som af naturen var elak, och som genom att gifva sin lidelse fria tyglar blifvit ännu värre, gick så långt, att hon lät sin fröken förstå, det man egde skriftliga bevis uppå att Lello bedragit henne. Ingenting lemnar ett bättre bevis på Tollas själstillstånd an följande bref, hvilket vi välja bland de många, hvilka hon under denna tid tillskref sin trolöse älskare: -Rom den 16 September 1838. Det är nu tvenne månader sedan jag sett en rad af Din hand. Hur kommer detta till, min Lello? Man vill säga mig att orsaken är, att Du ej längre älskar mig, Ditt och monsignore Rouquettes namn äro i allas munnar och uttalas med de skymlligaste tilläggsord. Man berättar tusende, Dig vanärande, drag; man soger att det är Din glädje att bedraga unga flickor och lägga dem i grafven; man bar en hel lista öfver dem som Du redan förstört, — döm då hvad jag måste lida, som känner Ditt hjerta, som vet hvad Du svurit och som är viss på att Du ej vill bedraga mig! Uvarje gång någon besöker mig vid samtalsgallret, är jag rädd. De vilja alla öfvertyga mig om att Du är trolös, men jag vill ej tro dem. — Men om Du nu får se svart