Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1855, sida 3

Styckegods. Punkt. Bland de många små ochfobetydliga ting här i verlden, som göra stor effekt, är punkt också märkvärdig. En punkt är ganska liten till sin figur, men ändå af mycken vigt. Deremot finner man ganska stora och inbilska figurer, som i det hela betyda långt mindre än en punkt, och af hvilka flera dussin, om de forsvunno från samhället, skulle saknas långt mindre än en punkt, om den borttoges från slutet af en mening, der han bör stå. Men om en punkt sättes på orätt ställe, så kan den vanskapa hela meningen och göra den bakfram, alldeles tvertemot författarens assigt. Om jag t. ex. skulle skrifva till en förpäm herre: Hans Håga Nåd år ett stort fäderneslandets stod, och någon skulle sätta punkt vid Fä-e, midt i ordet, så blifve ju hela meningen rasande, ja till och med oböflig, utom det, att de qvarblifna orden, som då skulle efterfölja den obebörigt diisatta punkten, vore utan all mening, ty (derneslandets stödskulle ju ingen menniska förstå, om han också skulle få någon mening af det föregående. När nu en så liten omständighet, som en simpel punkt, kan åstadkomma en så stor villervalla ibland åtta ord, och göra en alldeles befängd meniog af den ena delen och en fullkomlig omening af den andra, så bör man än mindre förundra sig, att mennisko-figurer, af 10 eller 12 pund viktualievigt, om de ställas på oriktiga platser i samhället, göra en ännu större villervalla, omskapa allmänna ställningen och göra förskräckliga omeningar af det, som skulle ha ett riktigt och enkelt sammanhang. Det är deriöre af högsta angelägenhet, att hvar och en kommer på sitt rätta ställe, ty annars kan han ej allenast icke göra den nytta, som fordras, utan också verklig skada. Misstagen i detta fall slå lika så illa ut, som om man ville sätta en hofslagare att göra ur, och en borstbindare all göra teleskop. Men ödet och lyckan tyckas liksom vilja spela udda och jemt om nästan allt hvad som sker. Allt måste likväl ha sitt ändamål, som torde utvecklas för efterverlden. Ofta går mycket på tok, blott derigenom att punkt ej blifvit satt der den bör stå. Om punkt blifvit satt, när en person kommit på det stalle der ban varit tjenligast, utan att kunna komma längre och utan att kunna flyttas på en pla s. der hen icke duger, eller som är vida öfver hans förmåga; så hade ju många orimligheter varit ogjorda. Man kan vara skicklig på en viss gifven plats, men deremot ganska oskicklig på en aunan, antingen högre eller lägre. Man skulle kunna framvisa många, som blott bort vara kronofogdar, och som onekligen varit det ganska fullkomligt, men som kommit på flera vida högre plats r, der de ingenting förstått. Huru många statsmän hade icke bort stadna vid blotta renskrifvare? huru många officerare vid muskötten? huru många kollegii-råd vid kammarskrifvare pulpeten, vid notarie-bordet och vid aktuarieskåpet? Men — den så nödiga som betydliga punkten blef icke satt i tid och på behörigt ställe. Meningen kontinuerade utan punkt, och derigenom uppkommo så många omeningar. Derifrån härleder sig också den stora mängden af frågetecken hos allmänheten, och de många frågorna: bur kom det till? Men ingen kommer ihåg att hela felet ligger i en försummad — punkt. . (N. A.) mRCUISIKL Rämmd. Bra dyrbar var en Engels mans hämnd, hvilken ännu i våras hela Paris betraktade genom sina operakikare, så ofta ban visade sig i sin loge på Italienska operan. Hon går och galler för en stor konstkännare, isynnerhet af målningar. Det ta rykte hade han förnämligast förväcfvat sig genom