Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1855, sida 1

ja sanningen. Det är tydligt nog att Lello äl skat denna unga flicka, att han gjort henn kär i sig och att han lofvat gifta sig me henne. — Ja, eccellenza. — Nu älskar han henne ej längre. — Jag fruktar det. — Jag är säker derpå. Om han ännu äl skade henne, skulle han ej söka dåliga skä för att bryta med henne. Han skulle gilta sig med henne, utan att fråga efter hvad som sa. des derom, och utan att fråga någon om till låtelse. Då man älskar — ers eminens torde ursäkta att jag talar så fritt — bryr man sig hvarken om vänner, föräldrar, lag och rätt, eller tacksamhet; man löper blindt på, utan att se hvarken åt höger eller venster. De, hvilka tänka på att bedja andra om tillåtelse, att skona sina vänner eller att undvika att väcka missnöje, söka blott tomma förevandningar deför att de ej älska eller aldrig hafva älskat. — Men, svarade kardinalen, om kärleken också är en sådan öfvergående känsla... (Forts.)