Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1855, sida 1

och moraliska bildning nästan uteslutande bi ror på modrens vård? Men en sådan kra kan lemnas outvecklad; den kan vårdslösas e ler missbrukas. Att framkalla den, att utbi da den, att till det yttersta utvidga dess pral tiska och nyttiga verkningskrets, se der e utaf de syften, hvilka skulle vinnas genom de ta försök. Dermed skulle ovilkorligen förena ett annat, för hvars ernående inga mödor e ler uppoffringar borde anses vara för stor: Det skulle nemligen öppna vägen till en san och lefvande förening emellan de högre oc lägre klasserna, emellan den fint bildade dame och den arbetande qvinnan. Att kunna åstad komma detta i en sådan stad som London der ett så stort svalg skiljer båda extremern på den sociala skalan, måste föra till de vig tigaste och lyckligaste resultater. Nu förekom frågan hvad egentligen qvinnai utaf arbetsklassen borde lära, — hvad alltså da merna borde studera för att lära dem. De fick icke vara detsamma som barnen lära vi hvardagsoch söndagsskolorna, ty visserligei kunde detta också vara nyttigt, men man kun de icke begära att vuxna qvinnor skulle till bringa mycken tid för att lära hvad som ick. I står i sammanhang med deras lefnadsyrken ocl I skyldigheter. Man måste åsyfta något bestämd praktiskt mål; kunskaperna måste genast kunna användas vid alla dagligen förekommande tillfällen, vid allt som den arbetande qvinnar måste göra, om hon är än så okunnig. Den na nödvändighet förde till den gamla, af vår: förfåder gjorda skillnad emellan konster ocl fakulteter, de kunskaper hvilka erfordras för blotta läskarlen, och de hvarmed en mar förbinder sig till något bestämdt yrke. Uti ifrågavarande Damernas Institut skulle fak ulteterna utbildas, d. v. s. damerna skulle sättas i stånd ,att egna sig åt vissa sysselsättningar som ingen annan förmår att lika väl sjelf utöfva, eller lära sina landsmän utöfva. Konsterna skola dock ej uteslutas, de komma blott att göras underordnade och tjenliga för hufvudsyftemålet. Må ingen tro att man härmed ämnar följa det Amerikanska exemplet, att låta t. ex. fruntimmer taga graden såsom läkare; tvertom, genom att på ett sundt sätt utbilda och dirigera de egenskaper, hvilka särdeles utmärka qvinnokönet, skola de lättast hålla sig inom sin sanna sfer, och ej vilseledas af orimliga begär. Om man tydligt utstakar det egentliga arbetet, hvartill qvinnan genom naturen är egnad, och gör det till ett allvarsamt värf, som måste utföras på ett ordnadt och regelmässigt sätt, ej såsom ett sentimentalt tidsfördrif, så har man upprest det bästa skyddsvärnet emot de oroliga sträfvanden, hvilka föra några fruntimmer att drömma om doktorshatten eller advokatens toga, och andra återigen att sucka efter katholska nunnekloster. Det gifves sysslor, hvilka karlar icke kunna utöfva lika väl som fruntimmer, och hela landet har nyligen på ett kraftigt satt öfvertygats om denna sanning. Engelsmän, säger Mr. Maurice, , vilja ej hafva qvinliga kirurger eller läkare, de vilja hafva sköterskor. Men äfven dertill fordras att förmågan skall utbildas. be behöfva uppfostras för att lära sig ej endast hvad de kunna göra, utan hvad de icke kunna göra och ej borde försöka, och för att hindra dem från att inkräkta på det område, der kirurgen eller läkaren nästan alltid skall finnas ölverlagsen.Ehuru det icke var läroverkets egentliga syfte att bilda och uppfostra sköterskor, så har det naturliga sammanhanget, som visade sig emellan undervisningen och sjukvården, fört till planens vidare utveckling, det blef genast klart att läkaren måste vara en af sällskapets hufvudledamöter. Hans erfarenhet och kunskaper måste utstaka undervisningens gång och bestämma dess gränsor. Hans kännedom om de sattiges särskilta lidanden, — om de moraliska och physiska inflytanden hvilka mest inverka på — —! vy I