Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1855, sida 1

kade in sina saker med den sasta söresats att ögonblickligen lemna Tolla ensam; hon besinnade sig likväl, lade alltsammans åter på sin plats och gick ut på gården, i det hon smålog vid tanken på den hamnaplan, hon redan uppjort. 7 Från detta ögonblick började hon ett formligt guerillakrig mot sin unga matmor. — Vanta du bara, sade hon, jag skall göra ditt hjerta till en nåldyna. Då Tolla emottagit en eller annan glädjande underrättelse, skyndade Amarella att dela hennes glådje, men hon underlät aldrig att droppa litet gilt i hennes glädjebägare. — Ja, han älskar er verkligen! sade hon. Hvem skulle hafva trott det? Nu kan man ändå se att han är bättre än sitt rykte. Jag visste nog att han ej skulle bedraga er såsom han bedragit alla de andra. Då Tolla var vid dåligt lynne eller förtvislad vid tanken på framtiden, visade Amarella sitt gladaste ansigte och skrattade så att det skal. lade i hela buset; hon satte sig då gerna bredvid sin fröken och skildrade för henne den lycka, på hvilken denna ej längre hoppades. (Forts.)