Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1855, sida 1

Den 25 Augusti. Krigets händelser tala i allmänhet för si sjelfva och det synes oss derföre vara ett skå ligen otacksamt göra, hvad vissa tidningar å tagit sig, att dagligen reflektera öfver dess: mer eller mindre långsamt sort,kridande till dragelser, för att ej blott undersöka hvad son passerat och bedömma huruv da det innebat en framgång eller motgång, ett steg af större eller mindre vigt, o. s. v., utan ock utur de passerade draga slutföljder för framtiden. Oct bäst man dragit, med största skarpsynthet, er slutsats, intrallar något helt annat. Vi öfver lemna således till utrikes referaterna att an gifva närmare data rörande Sveaborgs bombar demang, sista drabbningen i Tschernajadalen det vantade bombardemanget af Sebastopol, m m., önskande af upprigtigt hjerta, att dess data måtte blifva så asgörande som möjligt til vestmakternas fördel. Likaledes låta vi drott ning Victoria fritt roa sig på bästa sätt i nö jenas stad, Paris, hvars festligheter vid dett ulifälle och glada jubel bilda en skärande mot sats mot den mörka dysterhet, som hänger öf ver Rysslands hufvudstad, för att ej tala om hela ryska väldet. Så låta vi älven Danmark: konung med sin gemål i ro sitta och svarmvid Trollhättans kaskader, under det danske riksförsamlingen söker knäcka den hårda nö ten med det nya helstatsforslaget. Vära tan kar hafva i dag en högre syftning — de vän da sig till ingen mindre person an H. Helig het påfven i Rom. H. Helighet bar, såsom man känner, på d sista åren haft många himmelska värf för hän der. Sedan han lyckligen förmått hagna ock stadsasta jungfru Marias gudomsvardighet, el handling, som väckt ett omätligt jubel i dei romerskt katholska kristenheten, har han haf åtskilliga helgonvärdigheter att utdela. vi är nog försumlige att icke halva lagt på minn hvilka de personer varit, som hugnats me denna utmärkelse, men vi räkna på att H Helighet haft nog jugement att icke påbörd himmelriket annat än fullt rätt-trogne och hög vördige, likasom vi hoppas att desse nu, på H Helighets sorpassning, skola vara högst-sali ge. kdellertid tyckas dessa förrättningar oc de med dem förbundna högtidligheter icke haf va gjort ett nog djupt och varaktigt intrycl på den katholska verlden, der kalleriet oc! otron snart nog tyckas hafva tagit så öfver —LUd