Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1855, sida 2

— VR RU 5Pd 24 prest jaslällde die nos nenue. Men emedan det ibland händer att målet återkommer hos en och annan sjuk menniska, fick budet tillsägelse att ifall den sjuka kom till att kunna yttra sig, då derom underrätta min medhjelpare i ämbetet, som samma eft. m. reste till ett annat ställe och hvarifrån han, så snart bud till bonom ankom att den sjuka kunde tala, hade mitt uppdrag, att genast begifva sig till norra Backa, för hvilken händelse han ock medförde till förstnämnda stallet socknebudssakerna. 30 ,Sjukbesöket hos Axel Bryngelsson syntes, yttrar hr H., ej vara af så hastande beskaffenhet, emedan han ny-s förut varit i kyrkan, men kunde i alla fall icke första gången man derom anmodade, ske, emedan han hitkom när nattvardsbarnen voro hitställda till undervisning, hvarmed jag nödsakades besvära min medhjelpare, alldenstund jag ådragit mig en svår halssjuka, så att jag hade största svårighet att tala. Dessutom bör anmärkas, att budet vid sin återkomst från comminister, som vägrat fara i detta socknebud, fick på e. m. med sig prest härifrån, sedan nattvardsbarnens undervisning den dagen blifvit slutad. 4:o Hos Olena P., om hvilken jag visste, att hon låg till sängs af bröstsjukdom och således icke häftigt insjuknat, var jag anmodad infinna mig i sjukbesök och lofvade att göra detta så snar t jag, som då var ensam prest, kunde medhinna detsamma, i sammanhang med uträwandet af andra göromål, bland hvilka äfven voro sjukbesök, som förut blifvit anmälta och syntes mig nödigare. Jag var ock den 27 sistl. Sept. uti ett sådant hos en äldre menniska, ett fattighjon, samt begaf mig genast jag kom från detsamma till Trettestad, för att både med Olena P. samtala och meddela henne H. H. Nattvard. 5:0 ,Närlagde intyg torde tjena till band på rätta halten af hela angifvarens klagoskrift7 (!). Det åberopade, intyget lyder sålunda: Att åboen i Änneröd Benjamin Olsson, som i mitt bus låg sjuk och såsom sådan derifrån fördes till länssjukhuset i Uddevalla, hvarest han efter några dagars förlopp afled, under sin sjukdom icke begärde prest till sig, samt att bvarken jag eller någon från mitt hus hos hr kyrkoh. Holmqvist ens satte i fråga något sjukbesök och således ännu mindre blef detsamma förvägrad, varder härigenom intygadt. Qville prestgård den 27 Sept. 1854. Andreas Hansson i Klef, med hand om pennan. Bevittnadt af Christensson, klockare, och 8. G. Bergendabl, S. M. Adjunkt. 6:0 ,Att denna angifvelse är af samma natur som den näst förutgående skall genast blifva klart, då jag får äran underrätta H. Dom capitlet, att just ena å. beropade vittnet, A. J:n i Kanebo hemtade mig till sin sjuka broder Jacob J:n, som af mig på bans yttersta besöktes någon dag i medlet af Sept. förl. år. Vid denna tid visste åtminstone icke jag, att jag skulle lyckas erhålla medhjelpare i ämbetet, aldraminst en från Carlstads stift, och jag förmodar att landthandlanden Jacobsson på Fjelibacka visste detta ännu mindre. 7:o Ang. Pastors skyldighet att hålla s. k. socknebudshäst. hvarom för Bohuslän ingenting fianes i lag stadgadt och hvilket icke heller här i Qville varit gammal häld, får jag åberopa det bevis af vice pastor Bulmåer ). hvilket jag vid biskopsvisitationen framlemnade med begäran att detsamma måtte få visitationsakten åtföljd. Jag har aldrig vägrat att någon gång (!) släppa till socknebudshäst, i likhet med hvad min företrädare gjort, men, vill sjelf pröfva när det är för den degärande verkligt behof — att sådan af rig erhålla. Något sjukbesök hos Joh. J:dotter kan jag icke erinra mig hafva blifvit anmäldt och Joh:s Asmundsson under Ejde finnes icke ss. död upptagen i härvarande kyrkodok, men möjligen i någon journal, som föres å Fjellbacka, om hvars innehåll jag likväl före ställer mig att H. D. Capitlet litet lärer fråga. 8:0 ,Att den häst, som anskaffades för att i socknebud ät Gustaf Andreasson (angifvelsen har Gustaf Hansson!) under Dåfveland, hvilken icke är i husförhörslängden antecknad såsom sattighjon, hemta prest, var skygg, var icke något föregifvande, utan en så mycket beklagligare sanning, som min medhjelpare i ambetet höll på att, genom detta kreaturs skyggande 2:ne gånger, mista lifvet. Det var alltså (?) icke pastor, som medföljde, utan hans adjunkt, änsköpt Jacobsson har sig helt annat i denna del bekant. 9:o Som jag af den person, hvilken satte i fråga sjukbesök åt en annan på barne, fick ganska noga besked derom, att detta socknebud icke hastade, föreställde jag den förutnämnde om det icke kund gå an att dermed väntades till dess husförhören voro fulländade. Budet medgaf detta (!); socknebudet har sedan blifvit uträttadt och, om jag icke missminner mig, lefver menniskan i denna stund. Efter att sålunda hafva besvarat de egentliga anklagelsepunkterno, anmärker kyrkoh. H., att det i orten råder ett ganska stort missbruk med prests hemtande. Så har det händt, att man velat hafva prest till en som uppgifvits vara sjuk och följande dagen har den sjuke frisk och rask infunnit sig å prestgården; ibland kommer man till en sjuk, som likasom undrar hvad man vill honom, o. s. v. Hvad slutl. angår angifvelsen för prejeri i likstol och vid lysningssedlars utgifvande, yttrar herr H.: Min lagliga rätt i detta afseende måste grunda sig på den s. k. Bohuslänska föreniogea af är 1722, men att man icke här ull efterlefva denna stadga bevisas tillräckligt af det sätt, hvarpå den ord. smörrättigheten utgöres, Nämnde förening stadgar, att pastor skall efter hvar ko erhålia en mark smör. Då nu jag i detta pastorat, innefattande 200 oförmedlade hemman, har endast några och sextio 18. smör, skall säkert H. D. C. förundra sig, men sådant är likväl verkliga förhållandet, hvilket i H D. C:s ögon lika säkert förtjenar ett vida värre namn än prejeri, ang. rättighetsgisvarne. Likstolar och betalning för lysning vore uppburna med ledning af pastor Bolmers uppgift samt i öfverensstämmelse med hvad kringboende ämbetsbröder bekomma; det vore emellertid godt om en konvention blefve uppejord. — Så mycket pastoratet är utropadt, så uppgå extra inkomsterna här till endast något öfver 1000 rdr rgs, under det samma inkomster i det lilla Lundby prebende uppgingo till öfver 600 rdr rgs. Etter att sålunda hafva allting förklarat, yrkar kyr. ) Betyget innehåller att under tit. Bolmsers vistande i Qville, dels ss. adjunkt, dels ss. v. pastor, hade det vanliga förhållandet varit, att hemmansägare tillsläppte s. k. socknebudshäst så väl åt deras torpare