Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1855, sida 2

— och nattvardens åtnjutande, men erhöll tull svar, att pastor den dagen ej hade tillsalle att komma Dagen derpå var torparen död, utan att hafva erbållit besök af prest. (Ådoropade vittnen 3 personer.) 2:o För enkan Brita Jonsdotter i Norra Backa begärdes pastorsbesök för nattvardens anammande på hennes yttersta, men vägrades på den grund, att pastor vid längdernas genomseende fann att icke fullt tre månader förflutit sedan han meddelat henne nattvarden. Skjuts medhades och budet yttrade det han, ifall pastor ej nu medföljde, ej vidare skulle behöfva pastors biträde för den döende; men inga böner hjelpte. (2 åberopade vittnen.) 3:o För Axel Bryngelsson i Solhem begärdes genom I hans son prest och nattvard, men svar erhölls det pastor ej hade tid att komma på åtta (säger 8!) dagar. Vid den döendes höga rop efter nattvarden, infann sig sonen bos pastor ånyo efter 4 dagars forlopp, men ernöll samma svar. Sonen vände sig derefter till komminister Jönsson i Bottna, men denne ville icke utan anvisning från pastor åtaga sig förrättningen. Ändteligen då sonen infann sig hos pastor 3:aje gången, med begäran, att pastor antingen måtte medfölja eller också lemna bevis att sjukdom hindrade, beqämde sig pastor att skicka sin adjunkt. (4 vittnen.) 4:o För pigan Olena Pehrsdotter, i Trättestad begärdes på hennes yttersta pastorsbesök för nattvardens anammande, men pastor kunde ej dertill bestämma någon dag. Några dagar derefter iufann sig pigans formyndare, men erhöll samma svar, under förebärande det göromål hindrade. Tredje gången några dagar derefter sammaledes, men som förmyndaren lofvat den döende att icke komma hem utan prest, begärde han skriftligt intyg derom att presterskapet i Qville var förhindradt, på det han på grund deraf måtte kunna vända sig till prest i annan församling, och då detta be gärdes i vittnens närvaro, vågade pastor icke längre vägra, utan medföljde. (2 vittnen.) . 5:o För Benjamin Olsson i Åoneröd begärdes på hans yttersta pastorsbesök och nattvarden, men vägrades, oaktadt häst och åkdon voro tillstädes att hemta pastor. Mannen afled sedermera utan att bafva erhållit pastorsbesök. (Ett vittne.) 6:o För torparen Jacob Jonsson under Qville Länsmans gård begärdes prest och nattvard på dennnes yttersta, men vägrades, och då hustrun under gråt anropade pastor att besöka hennes man, svarade pastor, att han ej brydde sig om någon kärringlåt. Då hustrun ett par dagar derefter vidtalat en bonde att skjutsa pastor hem tilj hennes några stenkast från prestgården belägna bostad och bonden infann sig med skjutsen hos pastor, svarade denne, att han ej kunde komma förr än hans adjunkt kom hem från en resa till Carlstads län. (3 vittnen.) 7:o Ehuru det varit vanligt förr i Qville att sattighjon ej behöft skaffa häst vid socknebud, lärer pastor förklarat att han icke bestrider skjutskostnaden. Flera fattighjon ha således måst dö utan prest och nattvard, men jag vill blott anföra tvenne exempel: Fattigbjonet Johannes Asmundson under Ejde, och Johanna Jacobsdotter under samma hemman. (2 vittnen.) 8:o Fattighjonet Gustaf Hansson under Dåfveland begärde genom ombud prest och nattvard, men vägrades emedan skjuts ej medföljde. Sedan fadren, sjelf fattighjon, efter mycket besvär lyckats anskaffa häst, kasserades den under föregifvande att den var skygg. Pastor anmodades då att tiil fots göra besöket, emedan mannen bodde straxt intill prestgårdens ägor, men vägrades alldeles. Fadren måste således med otaliga svärigheter skaffa annan häst, hvarefter pastor medföljde. (2 vittnen.) . 9:o En flicka, som sade sig vara från Öarne, begärde prest och nattvard för sin sjuka mor, men pastor gaf till svar att han icke far till öarne i socknebud, förrän han bållit husförhören i Qville och detta ej kunde ske på kortare tid än tre veckor. (Ett vittne.) . Stämningen slutade med angifvande, att klaganden hos Just.-kanslersembetet anhållit om åtals anställande mot kyrkoh. Holmqvist, för det denne såväl i likstol som för lysningssedlars utfärdande prejar församlingledamöteroa på slerdubbelt större betalning än han äger laglig rätt att fordra. Kyrkoh. Holmqvists på denna angifvelse infordrade förklaring, som afgafs efter 2:ne månader, innehåller, utom en förklaring öfver dröjsmålet med svaromålets ingifvande, husvudsakligen följande: Det äger alldeles sin rigtighet, att jag synnerligen i början af min embetsutöfning härstädes med skarp stämma och blick tillsade från predikstolen att sådane, hvilka dels i kyrkan vandrade af och an, deis med sina i öfrigt oordentliga rörelser samt buller förorsakade att ordets predikan icke böres, skulle hålla sig stilla, så att åtminstone de hvilka ville höra måtte kunna detta så. I afs. å nattvardsgången upplystes, att vid hr H:s ankomst till Qville hela koret befanns vid nattvardsgångarne uppty!ldt med folk, äfvensom stora gången, så att dels skriftermälstalet icke kunde af nattvardsgästerna höras, dels dessa hade svårighet att genom den sammanskockade mängden tränga sig fram till nattvardsbordet. ÄÅsven syntes det vara i Qville en gammal iorotad vana och oordning, att nattvardsgästerna, ändteligen framkomna till koret, trängdes med hvarandra, likasom fråga skulle vara att komma först eller sist till nattvardsbordet, hvaraf följden blef att de icke sällan bokstafligen trampade hvarandra, hvilket hr H. sjelf med egna ögon säg. Detta förhållande gjorde det till en nödvändighet, att söka först så koret och stora gången vid nattvardstillsällen lediga och derefter hejda räbeten bland nattvardsgästerna sjelfva, att åtminstone vid nattvardsbordet icke trampa hvarandra. Till vinnande af detta ändamål har förmaning gifvits och gifves ännu ibland, att icke trangas vid det heliga rummet, hvilket åtminstone i mina (hr H:s) ögon är ett sådant, om ock icke angifvaren så skulle anse detsammo. ) Hvad husförnörssaken angår, anförde hr H., att Fjeilbacka Fiskläge vore kändt för sedeslöshet och så omtaladt redan i tryck uti Holmbergs beskrifning öfver Bobuslän. Särdeles hade branvmet der vållat mycket ondt. Detta borde derför bestraffas och man kunde då ej undgå att vidröra sjelfva tillverkarne och försäl) Det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida det 2