Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1855, sida 3

och dunder! Arma man! Hr Söderström tänkte Ä moda poliskommissarien att genast för hans räknin fria till fru Hirsch, i tanka att genom giftermål med henne rädda instrumentet ; men kommissarien ingick ej i svaromål, utan kallade i stället br Söderström till polisen. Der har målet nu trenne gånger förevarit. Utfgången kan en hvar tänka sig. Att den neutrala parten, fru Hirsch, återfår sitt piano, är påtagligt. Hr Söderström kan åter, derest det lyckas Ryssland att med den underbara machinen spränga de allierades flottor i luften, fordra ersättning af Czaren. Ett ståtligt herresäte, med tusentals lifegna, en S:t Anne-ordens dekoration i briljanter, en amirals-fullmakt, slutligen ett triumf-intåg i S:t Petersburg, ett kuvert vid kejsarens bord, — allt detta väntar br Söderström under lifvet. Efter döden blir han upphöjd till rang, heder och värdighet af helgon, och porträtter af honom i trä skickas till Rysslands fästningar, för att lifva soldaternes mod. Hvad kan han mera begära? — Ur Mariestads Veckoblad meddela vi följande: Vid Åse och Wiste häradsrätt har länge varit handlagdt ett mål angående stöld af tvenne sockerfat, hvilka försvarslöse, för första resan stöld straffade Johannes Andersson Fogel från Slädened, under diktadt hemvist tillnarrat sig hos Hrr D. Carnegie Comp. i Götheborg, med ätagande att forsla faten till Lidköpiog. Tid efter annan har upplysning vunnits, att många personer hofva varit Fogel behjelplige att hålla tjutgodset ur vägen, i följd hvaraf de blifvit dels häktade dels till rätten inkallade. Detta mål har, genom sin utsträckning, och de under handläggningen förlupne omständigheterne ådragit sig i orten ovanlig uppmärksamhet ) de anklagade hafva ock varit bergade, till och med förmögne bönder. Vid sjunde ransakningen blef det den 27 förl. Juli afdömdt, då fem personer redan voro och två nu blefvo häktade, alla fällde till högsta kroppsstraff, och en bland dem, förut straffad två gånger för stöld, till 40 par spö och lifstids fängelse, hvarjemte sju på fri fot varande förklarades skyldige stå tjufsrätt och en dömdes till böter för handel med misstänkt person, äfvensom tre andre i saknad af bevisning frikändes. — Det obyggligaste är, att bland de nu dömde hafva icke mindre än sex personer varit hörde som vittnen i målet, och anledningar mot dem sedan förekommit att de varit i brottet invecklade, i följd hvaraf åtal mot dem blifvit anständt och ledt till ofvannämnde utgång. Sockertopparne voro till antalet 156, af hvilka blott 47 kunnat återskaffas, återstoden uppgifva de brottslige sig hafva dels förtärt, dels nedkastat i Lidaån, dels försålt.