Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1855, sida 3

b Å —— DDDDDD— HA 2 4 Rättegångsoch Polissaker. Från Stockholm. Undervallensmachinen och rältegången derom. Trenne gånger har ett tvistemål i poliskammaren sörevarit, som icke kunnat undgå att väcka ett kolossalt löje. I tidningarne har en annons sedan någon tid tillbaka varit synlig, hvari den annonserande anmanar herrar kapitalister att förskjnta honom nodiga medel för tillverkandet af en i vatten sjelsgående sprängningsmachin, som, förfärdigad ester uppgjord modell, skulle erbjudas vestmakterne, för att dermed spränga den vid Sebastopols inlopp sänkta ryska flottan i luften. Eno af Stockholms kapitalister, coopvardikaptenen Söderström, kommer händelsevis att läsa nämnde annons. fäster sig dervid. och lemnar svar derå. En mekanikus vid namn Sandahl, machinens upp: sinnare, infinner sig då hos herr Söderström. Machinens mekanik förefaller hr Söderström sinnrik, och, såsom en äkta rysshatare, beslutar han våga en liten del af sin stora förmögenhet, för att sätta vestmakterna i tillfälle att på en gång, i ett enda andetag, spränga ryska flottan i luften. Mekanikus Sandahl erhåller alltså af hr Söderström ett lån af 200 rdr banko, med hvilka penningar den undergörande machinen skulle tillverkas. Under tiden kommer emellertid uppfinnaren på andra tankar, hvad den utrikes politiken beträffar. Sedan Ryska Czaren beslutat frigöra det olyckliga Pohlen från åtskilliga af de sjettrar, hvari det varit snärjdt, anser mekanikus Sandabl den ryska politiken vara högst aktningsvärd. Han meddelar sig härom med sin förlagsman, kapten Söderström, och föreslår honom att sälja den undergörande machinen till Ryssland i stället att afyttra den åt vestmakterne. Kapten Söderström, som just icke är särdeles stark i politiken, frågar äfven föga efter Europas jemnvigt, som nämnde undergörande machin, en gång i Rysslands händer, så ohjelpligt skulle hafva rubbat. Han tänkte allenast på att berga sina förskjutna 200 rdr! banko, och frågade icke efter något vidare. Underhandlingar inleddes alltså med Rysslands härvarande extra minister för hemliga ärenden, legationsrådet Bodisco. Herr Bodisco blir öfversäll af förtjusning, då han får höra omtalas uppfinningen. Han drömmer om att med den underbara machinen i ett tag spränga de engelsk franska flottorna i luften, emottager herrarne högst förbindligt, bjuder dem på cigarrer och champagne, och handeln afslutas. Nu komma vi till det kapitel, som gaf anledning till rättegången. Herr Bodisco och uppfionaren voro nemligen ense om det pris, hvarmed machinen skulle betalas, men hade icke öfverenskommit om det mynt, hvari betalningen skulle utgå. Uppfinnaren önskade naturligtvis reda penningar i barkens sedlar, guld eller silfver; men hr Bodisco bade andra tankar, och föreslog att få betala machinen med — — — tvenne gamla vagnar. Afven detta anbud antogs, och förlagsmannen, kapten Söderström skulle hafva dessa vagnar såsom säkerhet för sitt lemnade förskott. Vagnarne fördes alltså till en sadelmakare, att hos honom förvaras. Dogen efter det de ditkommit, begifver sig Söderström till sadelmakaren, förklarande honom, att han, Söderstöm, egde dessa ryss luktande vagnar i säkerhet för en fordran å 200 rdr banko. Det kan jag ej hjelpa, menar sadelmakaren. Jag har lemnat mitt intyg på att vagnarne blifvit hos mig aslemnade, och detta bevis vet jag att en skräddare Lundqvist innebar såsom säkerhet för en till mekanikus Sandahl förskjuten summa, stor 300 rdr banko. Den, som återställer detta mitt qvitto, lemnar jag vagnarne, slutar sadelmakaren, honom och ingen annan. Om machinen inför kapten Söderströms ögon hade sprängt engelsk-franska flottorna i laften, så skulle denna händelse icke hafva öfverraskat honom mera än detta svar. Först träffades han af det missöde att hr Bodisco betalade uppfinningen med vagnar, i stäl let för penningar, och dessa vagnar voro på köpet sin kos, i en cessionants händer, som, ehuru en längre tid inspärrad i och för sin gjorda konkurs, den femte eller sjette i ordningen, lika rasande kan röra sig med kabitater! Förunderliga upptäckter! Hr Söderström erfor bäraf: 1.0 att Rysslands sändebud betalar uppsinningar, som erbjudas dem, med gamla skräpiga åkdon; och 2:o att cessionanter, uyss ställda på fri fot, ega kapitaler att proceata på. Det svindlade för hr Söderströms hufvud. I vredesmod rusade han af till hr Sandabl. Hr Sandahl hade svårt att hålla sig alfvarsam vid tankan på den drift, han spelat hr Söderström. Seende hans oro, föll en ny id den spekulative driftmakaren in. Herr kapten, sade han, jag har emot herrn ej upp fört mig rätt; men hern skall godtgöras. Låt skraddaresaten behålla vagnarne; herrn skall för sin fordran erhålla ett bättre hypothek, ett charmant flygelpiano, Nu kände sig hr Söderström rätt säll. Man öfverenskom, att instrumentet skulle transporteras till en fabrikör Wickström å Nygatan och der tills vidare förvaras. Så skedde äfven. Hr Söderström bjöd derefter på en ståtlig frukost, lemnade br Sandahl dess uthändigade förbindelser åter, nu hafvande instrumentet såsom säkerbet för sina förskjutna penningar. Men huru måla hans ösfverraskning, bans bestörtning, då följande dagen en poliskommissarie infinner sig hos honom med den underrättelse, att det piano, hvarpå han satt sitt sista hopp, var tillhörigt en fru Hirsch och ar henne blifvit till Sandabl sörhyrdt. Egarinnan hade fätt kunskap om att Sandabl lemnat det till Söderström, och, protesterande mot sin egendoms pant