0f—— O— AS dw0j:i0 OR det icke allenast fordrar, att denna försattnings öfverensstämmelse med sörbundsgrundlagarne genast skall åstadkommas, utan tyska förbunds församlingen har också sjelf pröfvande jemfört en del af 1848 års författning med forbundsgrundlagarne, betecknat en mängd af denna sförsattnings bestämmelser såsom förbundsstridiga och dertill förklarat, att dessa påpekade punkter ej voro de enda förbundsstridiga i författningen. Dessutom var redan d. 12 April ett annat förbundsbeslut utfärdadt, som påbjuder att till ridderskapet återlemna en representation i förste kammaren. som motsvarar dess från förflutna tider förvärfvade rättigheter, samt att genast träffa de anordningar, som detta besluts fullgörande kunde krälva. Nu gjordes ett nytt försök att med ständerförsamlingen, som ånyo sammankallades d. 15 Juni, öfverenskomma åtminstone om en annan sammansättning af kamrarne och en annan vallag. Åsven detta försök blef tyvärr fruktlöst. Ständernas författningsutskott framlade den 11 Juli för kamrarne förslaget till en adress till oss och ett svar till vår ministere, hvari förbundets behörighet att döma i sörsattningsangelägenheter förnekas, och den omöjliga, såväl mot förbundsrätten som vårt konungarikes författningsrätt stridande grundsatsen framställes att undandraga tyska förbundet hvarje inverkan på författningsfrågan. Vi hafva härigenom kommit till den öfvertygelse, att hvarje vidare underhandling med ständerna af 1848 ej skall leda till målet. Vi hafva derför beslutat att ej prisgifva försattningsändringen åt ett längre uppskof, utan genast verkställa tyska förbundets beslut enligt landsförfattningslagens 4 2 så som vår förordning af dags dato bestämmer. Vår församlade ministere har af oss erhållit anvisning att låta dessa våra allerhögsta åsigter tjena den till rättesnöre, och vi hysa det förtroende till våra trogna undersåter, och framför allt alla våra embetsmän, att de skola erkänna våra oaflåtligt till landets sanna väl systande bemödanden och ej underlåta att pligtskyldigast åtlyda vår allerhögsta förordning af dags dato. Denna proklamation skall upptagas i 1:sta afdelningen af lagsamlingen. — Monbrillant d. l:te Augusti 1855. Georg Rex. v. Brandis, grefve Kielmansegge, v. Bothmer, v. d. Decken, v. Borries, gresve Platen-Hallermund. NEAPEL. I ett bref från Neapel af d. 28 Juli till franska tidningen Patrie läses: Enligt ett allmänt utbredt rykte, hvars sanning är så godt som konstaterad, har en köpman — hvars enda forbrytelse bestod deri, att han ej emottog en inbjudning att besöka en poliskommissarie — förliden vecka blifvit häktad och förd till bemälde kommissarie, som utan vidare omständigheter lät gifva honom bastonad, ett i Neapel af konung Ferdinand nyligen infördt straff, hvilket flitigt tillämpas. Det olyckliga offret för denna barbariska behandling uppgaf anden under eller kort efter exekutionen. Regeringen har hitintills ej besvärat sig med att söka vederlägga ryktet eller uppIysa sakens sammanhang. Poliskommissarien har alldeles icke blifvit afsatt eller tadlad, utan tvertom berömd och befordrad. Till tidningen Le Nord skrifves från Neapel d. 29 Juli: Den 24 Juli arresterades baron Galotti och markis Balla, son af furst Torella, och fördes genast till Messina, i hvars citadell de blifvit insparrade. En tredje person vid namn Aflitto slapades till fängelset i Foggia. Orsaken till arresteringen var den, att desse tre herrar följt en asliden vän, advokaten de Cesare, till grafven. De Cesare hade såsom deputerad för staden Neapell gjort sig känd för liberala äsigter. ASIEN. Från Engelska Ostindien gå underrättelserna till d. 27 Juni. Der herrskade ostördt lugn, men i landet nordost om de engelska besittningarne ser det desto oroligare ut. Nepal förer ett anfallskrig mot Tibet. General Jung Bahadoor, konungens af Nepal premierminister, stod med 100,000 man och 50 kanoner i bjertat af Tibet. Den 6 April eröfrade han fästet Ihoonga, som är belaget 22 dagsmarscher från Nepals gränser. Storlahma begärde då 10 dagars vapenstillestånd, hvarefter fiendtligheterna började ånyo. Den 21 Maj ledo Tibetanerne ett stort nederlag, och större delen af Tibet hetes nu vara förenadt med Nepal. Storlahmas trupper kunna hvarken till antal eller duglighet mäta sig med Nepals. Man väntade att Lassa, hufvudstaden i Tibet, snart skulle falla i Nepalesernas våld. Engelsmännen prisa sig lyckliga, att Jung Bahadoors äregirighet och krigslust icke vändt sig mot deras besittningar i Ostindien. Tibet är ett vidsträckt och välbefolkadt land. mess hufyndstad I acca har Qa aaa