Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1855, sida 1

Men du sår ej snarka i min närvaro — hör du! Rouquette slet konvolutet från brefvet. Från markisen af Trasimeni! stammade han. — Trasimeni! Han har redan sosvit i femton är! .. Tyst, han var en gång min vän. Om jag ej vore rädd att väcka honom, skulle jag berätta dig en historia ... Vet du med hvem han gilte sig; denne Tramsimeni? Rouquette hörde ej. Han hade rest sig upp och stödde sig mot muren, medan han borta vid en kandelaber sökte hopstafva följande: Monsignore! Det förekommer mig som en evighet sedan jag sist såg er. Hvad har ej allt händt sedan vi sednast råkades! Min vän Lello har fört Tolla Feraldi till klostret San Antonio Abate för att sörja för hennes rykte och för att för hela Rom göra veterligt att det är hans beslut alt gilla sig med henne. Det förvånar mig att ni alls icke vetat något derom, då kardinalvikarien likväl underskrifvit tillåtelsen. Man kan således ändå på samma gång hafva långa armar och korta öron. Jag har i en hel timma sökt er för att meddela er denna intressanta nyhet; men det är omöjligt att få reda på er. Det måste således ändå finnas onda andar, som bemöda sig att åtskilja dem som älska hvarandra. Pippo Irdsimeni.