Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1855, sida 1

Ö Ja visst. Ni menar de 20, 000 francs, som ni fick efter affären i Venedig. Ni skall snart få ännu mer. Detta hus är en guldgrufva. Gral du bara, Rouquette, graf du! Medan du gör det, skola vi nog draga försorg om den lilla flickan och hennes rykte. Det behöfves ej mycket för att göra ett fruntimmer af med sitt rykte — endast ett par ord, det är allt! Det skall jag nog sörja för, ty pengar frågar jag ej efter. Hon skall snart bli utskriken i hela Italien såsom ett ej efterföljansvärdt ex empel. Då alla menniskor säga atthon är förtappad, så skall Lello ej ha mod att gifta sig I med henne. — Men så drick då, Rouquette! du kan ju ingenting tåla. Nej då är jag en Romare af den gamla sorten. Jag tror attjag hvad den saken angår gerna skulle ha varit kejsare, men du skulle med nöd kunna bi påfve. Hör på, vet du hvad, om du kurerar gossen, så skall du få hvad du vill ha. Vill du ha fyrtitusen franes? Säg bara till innan jag somnar. Fyrtio... En betjent inträdde sakta i rummet. — Hvad vill du? mumlade öfversten. Gå och lägg dig! du ser ju att du sofver. — Det är ett angeläget bref till monsignore Rouquette. — Hit med det, och gå sein och lagg dig.