Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1855, sida 2

— I sanning ganska osäkra grunder. — Men hvaraf känrer Tit. då att arfvet finnes i Am sterdams bank, dit Ni vill gå direkte och taga dem ? — beraf att slägtingarne i sin fullmakt ålagt Huss att insätta pengarne i Amsterdams bank. — Har Huss lemnat någon redovisning? — Naturligtvis ej. Han slog under sig arfvet och blef en rik man, men gaf slägtingarne intet. — Då är väl ock föga troligt att han insatt några pengar i Amsterdams bank. -Men det står i fullmakten att han borde göra det. Dessutom har jag hört talas om att pengarne skulle finnas der. — Af hvem? — Af N. N., som dock nu olyckligtvis är död innan jag fått närmare besked. — Nå, än Husses förmögenhet? — Den ösvergick till hans bokhållare Filan. Vi erinra oss nu icke alla enskiltheter, men så mycket är visst, att alla de utstyrda doku menterna bevisade platt intet i saken, alldenstund sjelfva den första frågan, om Lambert någonsin efterlemnat någon förmögenhet, var insvept i ett fullkomligt dunkel. Ännu omöjligare var det då att utreda huru stort arfvet efter honom varit och hvarest det kan finnas förvaradt. Vi taga oss friheten anmoda hr Crusenstolpe, att meddela resp. Arfpretendenter dessa upplysningar, så oangenäma de må vara, sedan Norrk. Tidn:r lättsinnigt låtit hänföra sig att, genom en origtig framställning, hvaribland det löjliga talet om de 20 sigillen, hvilka tyckas vara br Dimbergs besvärjelseformel, framkalla ogrundade förhoppningar och väcka falska föreställningar, hvilka vi långt för detta ämnat skingra, ehuru saken fallit i glömska, då den för oss utgjort mera ett föremål för skämt än allvar. Det enda allvarliga var, att häri låg en liten spekulation af hr Dimberg, att erhålla en aktieteckning, som möjligen kunde ersätta honom för hans besvär, men icke lända tecknarne till någon fördel.