Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1855, sida 2

2225 FHA.. LV fP men af handlingar med 20 sigiller, m. m. Till den ändan skrisver hr C. till hr D. ett första varningsbref, deri hr D. förständigas, att snart, fullståndigt och tillförlitligt underrätta arfvingarne om deras arfsangelägenhets närvarande stånd punkt. Harpå följde intet svar, hvarpå en -hemlighetssull annons föranledde hr Crusenstolpe att efterforska Tit. Dimberg i Stockholm. Mannen anträffades och lofvade att infinna sig, så snart hans helsa det tillät. Detta löfte afgafs skriftligen den 14 sistl. Juli. — Det öfriga låta vi hr Crusenstolpe sjelf berätta: Den 14:de var en lördag. Af grannlagenhet ville man lemna sjuklingen ostörd hela söndagen. Måndagen den 16:de begaf Crusenstolpe sig till hans bemvist, huset N:o 3 Köpmansgatan hos språkmästaren Ljungberg, för att begära de äskade upplysningarna och söka ställa till rätta mellan ombudet och principalerne; men se...... rummet der ban legat bade, ett gammalt svartmåladt skrifbord och ett slags res koffert eller kappsäck, öfverdragen med grått ylletyg, hvilka persedlar sades tillhöra Dimberg — detta var allt hvad af — eller riktigare efter — mannen fanns qvar i berörde hans hemvist. Sjelf hade han tidigt på söndagsmorgonen i drotska åkt ned till ångbåtshamnen, för att, som värdinnan sade sig tro, resa till någon badort; och skall han hafva uppdragit henne att svara, om någon efterfrågade honom, att sedan han med återvunnen helsa återkommit till hufvudstaden, skulle han söka upp dem, som önskade råka honom. I följd af sedermera gjorda efterspaningar har den underrättelse erhållits, att grosshandlaren Dimberg berörde söndagsmorgon med ångfartyget Blixten afgått till Norrköping. UItgifvaren af Ställn. och Förh. uppmanar på grund häraf Norrk. Tidn., som tändt arfvingarnes förhoppningar, genom beskrilningen på utseendet af det konvolut, hvaruti funnos förvarade handlingar af afgörande vigt för deras rättmätiga anspråk, hvilka dokumenter de ras ombud genom ansträngda fleråriga mödor och nit lyckats uppdaga och taga i besittning, att upptäcka hr Dimbergs vistelseort och planer, hvarjemte samme utgifvaren förklarar, att han ej skall underlåta att följa saken med uppmärksamhet och redogöra för de upplysningar, som derutinnan framdeles kan erhållas. Det skall således, förmoda vi, ej vara utgifvaren af Ställningar och Förhållanden ovälkommet, att emottaga de upplysningar, hvilka Red. af Hand. Tidn. är i tillfälle att lemna och hvilka vi anse oss nära nog skyldige att afgifva, då saken tagit en sådan vändning. Redan några månader innan den uppsats i Norrk. Tidn., som väckt arfpretendenternes förhoppningar, blef synlig, uppehöll sig hr Dimberg här i Götheborg och sökte negociera en subskriptionsteckning till medel för bedrifvande af den Lambertska arssprocessen. I början ansågs 1500 vara den minsta summa, hvarmed ändamålet skulle kunna ernås; sedermera nedsattes dock denna summa till 300 L och kanske derunder. Hr Dimberg gjorde sig mycket besvär hos Götheborgs köpmän, att åstadkom ma den erforderliga teckningssumman, men oaktadt han erbjöd lysande andelar i det säkra arfvet, hvilket han skulle ,gå direkte på Amsterdams bank och utkräfva, var det, till hr D:s stora förundran, ingen köpman här, som brydde sig om den stora vinsten, ett bevis naturligtvis på den ringa företagsamheten och klena spekulationsandan hos våra affärsmän. Men anledningen härtill torde, ansåg hr Dim berg, ligga i den svårighet de hade att utaf de många och långa dokumenterna hemta en klar föreställning om det hela. En framställning borde således göras i stadens tidning, hvarigenom dessutom det blefve mindre besvär vid subskriptionsteckningen. Hr D. vände sig på denna grund till Red. af H. T. med sina luntor. Vi betraktade dem med en viss bäfvan, ty huru hinna genomgå allt detta och intränga i saken så, att man kunde af densamma erhålla och återgifva en klar bild? Förgåsves besvuro vi hr Dimberg att vända sig till någon erfaren lagkarl i frågan. Det hjelpte ej. Verket måste gripas an, men kunde blifva ganska lätt, derigenom att hr Dimberg dels hade en gammal tidningsartikel att lemna oss till ledning, dels ville tillhandagå med muntliga upplysningar. Härmed voro vi dock ej fullt beätna, men åtnöjde oss ock, att referera saken helt historiskt, endast citerande dels den ifrägavarande tidningens ord, dels hr Dimbergs uppgifter, utan att för desamma ikläda oss nåson ansvarighet, utan sastmer uttalande åtskiliga dubier rörande hela saken, till trots af de osta med mycken pathos framhäfda ,tjugu sizillerna. Härmed var hr Dimberg ingalunda tillfredstalld, utan önskade att Red:n skulle intyga det i med egna ögon sett de storartade dokumenerna och kunde intyga deras rigtighet. — Nåväl: var så alltför artig och säg mig, varpå grundar sig hela arssanspräket? — Får ag lof att se någon uppgift på hvad Lambert fterlemnat, alldrahelst bouppteckningen efter ionom ? — Finns ej. — Huru vet man då att något arf finnes? — Genom den fullmakt som en viss Hncec ww WO mm AA —-— pm Mon U— — 8 —