Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1855, sida 3

Theater. Hr Stljernströms theatersallskap började i går afton sina representationer på härvarande theater med det historiska skådespelet Drottning Margot och Hugenotterna, öfversättning från en tysk bearbetning utof Alexander Dumas original: la Reine Margot. Händelsen är förlagd i sjelfva centrum af den tidpunkt, som utgör den sorgligaste och fasansfullaste i Frankrikes historia, nemligen Hugenottkrigen under den sednare hälften af 16:de seklet. Kronan på dessa blodiga händelser, utöfvade i religionens namn, blef den rygtbara Bartholomeinatten, hvars minne är med eldskrift inristadt uti historien, till outplånlig blygd och förbannelse för anstiftarne och ve öfver den läras predikare, i hvars namn brotten skedde. Ett skådespel, byggdt på en sådan grund, måste vara fullt af hemska effekter, om det skall kunna någorlunda återgifva tidens bild. Detta är ock fallet med romanen la Reine Margot, skrifven af Dumas måstarhand. Skådespelet kan häraf endast utgöra ett sammandrag, ett skelett, deri handlingen blifvit ytterst koncentrerad. Uppgiften är vansklig från strangt dramatisk synpunkt, men då allmänhetens intresse fängslas, och detta i högsta grad, bebölver man ej fråga efter konstens reglor. De bristsalligheter, hvilka enligt sakens natur måste uppstå, vore ock dramatiseringen gjord än så snillrikt, kunna dock i någon mån fyllas genom lysande sceniska anordningar, som blända ögat, och ett utmärkt utförande. Hvad de förra, de sceniska anordningarne, angår, voro de i går bättre än vi äro vana alt se på vår theater, der man städse brukar få återse samma rum, samma pelarsal, samma skog och samma möbler, hvilkas tarslighet ofta stöter på det löjliga, särdeles då de komma i beröring med lysande kostymer. Hvad som i går hjelpte denna brist var, att flera af dekorationerna voro medförda från Stockholm. Hvad åter angår utförandet, så var det ojemnt och öfverhufvud taget matt, med afseende på den handling, som här skulle återgisvas. Ty om någonsin ett spel bordt aga, att nyttja Sergells ord, något tusan d--a af kraft och lif, så var det här. Eljest blifva lätt många situationer, som bordt äga mycken effekt, antingen fadda eller löjliga, såsom t. ex. scenen då hr Brandt skall rusa ut och rädda kungen, som måste spelas mycket hastigt, för att utplåna det oangenäma intrycket af att han talar så mycket innan han ger sig i väg. Detsamma gäller om ännu ett par dylika scener. Att för öfrigt flera af hufvudrollerna utfördes förtjenstfullt, behöfva vi ej såga, då man känner att vi tala om goda skådespelare. Men med få undantag borde deras hållning vara mera koncentrerad, mera säker och bestämd, så att deras häpnad, deras fasa, deras mod, icke gör sig gällande endast under dialogen, för att efter det orden blifvit med mycken pathos uttalade lemna rnm för slapphet och ouppmärksamhet. Särskilt anhålla vi få anmärka ett fel, som vidlåder flera af våra skådespelare, att de äro för mycket begifna på handtryckningar. Så fattar Catharina II gång efter annan Mandråparens hand, narren konungens, o. s. v. Detta må nu vara mycket : hjertligt, borgerligt folk emellan, men passar här ej i kostymen. En anmärkning må äfven tillåtas oss emot ett litet moment i pjesen. Då Henrik af Navarra, genomträngd af vrede och fasa, som dock temligen litet märkes i vår beskedlige hr Kinmansons väsen, ämnar rusa ut att hjelpa sina kämpande trosförvandter, utropar han: Om jag blir Frankrikes konung, skall jag på min fana skrifva ordet: religionsfrihet. — Dessa ord kunna ej vara annat än interpolerade af den svenske öfversättaren, för att gifva skådespelet en viss betydelse för dagen, men passar alls icke ihop hvarken med momangen eller tidskarakteren. Att skådespelet i öfrigt, i sin helhet taget, både hvad innehåll och utförande angår, är fängslande och effektrikt, är redan antydt. Det skall ock på grund af dessa egenskaper säkert komma att här likasom i Stockholm hafva en lysande framgång. Vid gårdagens representation var huset i det närmaste utsåldt och de fleste af de uppträdande skådespelarne helsades såväl vid deras inträde, som under pjesens lopp af lifliga applåder. I morgon gifves en ny pjes: En Kris, karaktersskildring i fyra akter af Bauernfeld, I samt den sedan hr Stjernströms föregående sejour härstäades mycket omtyckta: Sommaraftonen. Handelsunderrättelser.