anfallsarbeten. Den 19 Juli gingo ickedestomindre några enskilta Ryssar ur förskansningarne och sramsmugo, dolde as jordhögar och buskar. tills de närmat sig Fransmannens redutter på 240 fots afstånd, och började der gräsva skytigropar. Fransmännen tycktes ej märka rörelsen, och vårt folk (Engelsmännen), som ej fick sigte på de moskowitiske våghalsarne, förrän desse redan satt sig i besittning af denna punkt, höll dem för Fransmän. Sålunda hafva Ryssarne förskaffat sig skyttgropar i fronten af de franska skansarbetena och anställa, såsom vanligt, betydlig skada om man ej skyndsamt fördrifver dem. Den 19 bemärkte Fransmännen någon rörelse af Ryssarne på deras venstra flygel och öppnade en förfärlig kanonad från alla sina batterier mot denna del af staden. Eden, hvilken var lika häftig, som under något föregående bombardement, räckte omkring en half timma och blef inställd, när ändamålet med densamma syntes uppnådt. Vid sidan af Malakow hafva Fransmännen upptäckt den väg, på hvilken ryska reserverna indragas i skansarne. Det tyckes, som om tvenne djupa betäckta vägar föra till Malakow, den ena i grannskapet af stora sågverkbastionen, den andra från lilla sågverket vid Kölhalningsviken. För att åtminstone störa sistnämnda kommunikationsmedel, hafva Fransmännen uppfört ett litet ännu ej demaskeradt batteri, som skall beskjuta den betäckta vägen från lilla sågverket och utan tvifvel kommer att betydligt hindra de ryska reservernas framryckande, när Fransmännen förnya sitt angrepp på sjelfva Malakow. Vi (Engelsmännen) hafva uppfört ännu ett med 2 lankasterkanoner armeradt batteri på vår venstra flygel i fronten af 21 kanonbatteriet. Något längre till venster var uppfördt ett batteri af 6 kanoner, för att beskjuta skeppen, men då det befanns, att positionen för detta ändamål var för låg, blefvo mörsare ditförda, och batteriet är om några dagar färdigt att öppna sin eld. — Manskapets helsotillstånd är förträffligt, och sinnesstämningen lider icke det minsta under den långvariga och mödosamma belägringen. Sommarnätterna äro svala, och enär Ryssarne på sednare tider blott göra få utfall, ar det ej så besvärligt som förr att tillbringa natten i löpgrafvarne. När soldaterna äro uppställda i marschordning och tåga genom de välbekanta hålvägarne till löpgrafvarne, visar sig hvarken missnöje eller vedervilja; munterhet, skrattsalvor och skämt beledsaga marschen, och huru olika är ej truppernas utseende nu mot hvad den var under förslutna årets dystra Decembertid! Samme korrespondent berättar i ett bref af något äldre dato, att Fransmännens belågringsarbeten hunnit helt nära det pallisadverk, som omgifver Malakow, och man kan från de sednast uppförda skansarne kasta stenar in i ryska positionen. Pallisadväggen skildras såsom ett fruktansvärdt hinder. Den består af ekoch bokstammar från Krims skogar och är öfver 6 fot hög; utan tvifvel skall man söka förstöra den genom kulor och bomber, innan en ny stormning företages. Engelsmännen söka ej vidare framskjuta sin ansallslinie mot sägverkbastionen, emedan denna positions öde beror af Malakowtornets; faller det sednare i Fransmännens händer, blir det för Engelsmännen ett jemförelsevis lätt arbete att erösra den förra. Från Konstantinopel skrifves: j Den vigtigaste underrättelse, som från Trapezunt kommit oss tillhanda, är att Schamyl skall bafva insallit i Georgien. Han lär hafva begagnat den på turkiska området inryckta Muraviewska korpsens frånvaro, för att brandskatta Georgien och hota dess hufvudstad Tiflis. Han hade, såsom det heter, delat sina trupper i tre kolonner, med hvilka han öfver Zakatala inbröt i dalarne; första kolonnen står under hans eget befäl, den andra under hans sons Djemaleddin Bey, och den tredje kommenderas af den bekante Daniel Sultan. Tscherkesserna stodo tre mil från Tiflis och hade härjat hela nejden; ryske fursten Harschawadsche hade i egen person öfverbragt underrätelsen härom till Muraviews läger och begärt skyndsam hjelp, för att rädda Tiflis från Schamyl. Så berätta bref från Kars och Erzerum, men de stödja sig blott på georgiska köpmäns utsago, hvilka besöka såväl ryska som turki ska lägret, för att sälja sina varor, och underrättelsen behöfver således bekräftelse. Likaledes berättas, att den ryska korps, som bemäktigat sig Erdehans, sprängt denna stads sastningsverk i luften och lagade sig till aftåg, samt att Ryssarne misslyckats i sina försök att förmå landtfolket kring Kars att affalla från sin herre sultanen. I Kars räknar man på ankomsten af engelsk-turkiska legionen, som har sitt läger härstädes i Bujukdere och hvilken äfven med det första skall inskeppas.NORRA KRIGSTEATERN. Enligt bref till Af t.