resa med vara proposfftfoner un Stockholm, emedan jag käaner hans nit.v Hvilka voro då dessa propositioner ? En enkel uppmaning till Sverige att anfalla Finland med an här af 30,000 man. så snart kriget utbrutit på kontinenten, hvaremot kejsaren förband sig att icke nedlägga vapen, förrän Sverige återfått Finland. För öfrigt inga subsidier, utan endast förespegling af några inbillade hand l-förmåner, o. s. v. Sedan dessa propositioner i form af en oundertecknåd, af hertigen af Bassano nedskrifven och af kejsaren förestafvad not bhfvit färdiga, begaf sig hertigen till kronprinsessan. Han utbredde sig om kejsarens välvilja för Sverige; om hans ledsnad att se kronprinsea göra allt, för att förändra Sveriges statssy-tem, medan kejsaren hade hoppats att i prinsen ega en vän och politiskt stöd i norden, o. s. v. Derpå öfvergick han till sjelfva saken, i det han yttrade: ,Kejsaren bar beslutat göra ett ytterligare försök att upplysa kronprinsen om sina verkliga fördelar, och generalkonsul Signeul är redan färdig att begifva sig till Stockholm. Kejsaren har trott sig böra underrätta E. H. derom, i fall ni skulle vilja skrifva till kronprinsen. H. M:t, som mycket intresserar sig för en med hans egen beslagtad familjs öde och för en nation, som varit beständigt förbunden med Frankrike, vill hjelpa Sverige ,att återvinna berrliga landskap, som det förlorat och namneligen Finland, med vilkor att Sverige förenar sig med oss under det förestående kriget. Kejsaren har befallt mig meddela E. H. de noter, som innehålla våra propositioner, och beder E. H. förena sina bemödanden med våra, för att förmå kronprinsen antaga dem. På kronprinsessans erinran, att hon aldrig blandat sig i politiken, som för henne vore alldeles främmande, återtog hertigen: ,Man vädjar endast till E. H:s stansyska känslor, och så är kejsarens önskan! Kronprinsesson. ,Om jag kan vara H. M:t nyttig och behaga honom, och det är i Sveriges och Frankrikes intresse, skall jag gerna efterkomma hans önskan. Hertigen (med vördnad kyssande prinsessans hand) ösverlemnade henne några papper under yttrande: ,Om E. H. täckes begagna sig af dessa uppsatser vid ossattandet af sin skrifvelse, skulle de fördelaktiga anbud kejsaren gör Sverige erhålla en bättre rekommendation, än de kunde få genom alla ministeriello bemösanden. Verkligen behöll prinsessan de ifrågavarande handlingarne och inneslöt dem såsom utgörande ett slags bilagor till det bref, hon skref till Carl Johan. Detta bref, som förestafvades af hvad omtankan och pligten bjöd henne i egenskap af maka och mor, affattades dessutom under inflytelsen af en varm och djup känsla för Frankrike. I detta afseende motsvarade det fullkomligt kejsarens önskningar, och redan följande dagen (den 7 Mars) afreste Signeul med detsamma till Stockholm. Signeul trodde sig finna en nation, en här, ett hof, alla tillgiina Napol on. Han öfverskattade Frankrikes ansallsmedel, och såg med ett slags förskräckelse, att Sverige syntes vilja erbjuda Ryssland sin allians (han kände troligen ej det afslutade förbundet), medan Österrike och Preussen följde de Franska örnarne; det bekymrade honom erfara att kronprinsen var på väg att förskjuta tillfället att återupplyfta Sverige på ruinerna af dess gamla medtäflare, hvars säkra undergång ban förutspådde (111). Emellertid var frågan af en utomordentlig ömtålig och grannlsga beskaffenhet. Man måste erinra sig å ena sidan, att kronprinsen redan tagit sitt parti ), som otvifvelaktigt var det bästa (227) och visserligen hvarken borde eiler ämnade ändras, helst Napoleon ibärdigt vägrat att räcka handen till befordran af våra planer på Norge; men å andra sidan bade våra nya förbindelser med England ännu ej bunnit uppgöras; och hvem kunde ännu veta, om den hittills så svage och vacklande kej-ar Alexander skulle ega både mod och förmåga att hålla ut i den äfventyrliga strid, som förestod ? Den vanligaste statsklokhet bjöd då kronprinsen att så affatta sitt svar på Napoleous propositioner, att man kunde vinna tid, medan våra förbindelser med England afhandlades och på samma gång alltid hålla en dörr öppen för underhondlingar, i den händelsen att omständigheterna eller nöden skulle dertill föranleda (!!!). På grund af dessa betänkligheter uppsatte kronprinsen en skrifvelse till Napoleon, hvari han efter en temligen osminkad teckning af den närmast förflutna tidens händelser i korthet erbjuder sin bemedling mellan Frankrike och Ryssland och besvär kejsaren att bespara menniskoslägtet all vidare blodsutgjutelse, o s. v. Dessutom bemyndigades Signeul att efter kronprinsens diktamen nedskrisva och medföra en sörtrolig s. k. not, som vidrörde frågan angående Norges afträdande förmedelst Frankrikes mellankomst m. m. Då dessa handlingar meddelades Signeul, väckte de hans lifliga oro och bekymmer, emedan han väl såg, att de icke motsvarade Napoleons väntan. Om bref. vet, hvilket prinsen befallde skulle uppläsas tör honom, yttrade han: ,Det är vackert och värdigt, men kallt. Ingenting vänligt för kejsaren; ingenting, som talar om E. K. H:s känslor för honom! Må så vara, inföll prinsen; ,man kan böja sig iuför en stor makt, och eftersom ni anser det nyttigt för er beskickning, skall jag tillägga några rader, men tiden är knapp: jag är kallad att bevista statsrådet. Derpå återtog prinsen brefvet, och befallde en sekreterare tillsätta de värdiga, om en hög och ädel känsla talande ord (712), som afsluta detsamma, och dem han i Signeuls närvaro förestalvade, under det han var sysselsatt med att k äda sig och framför en spegel knyta sin balsduk (!!!). Nå, yttrade prinsen, när han slutat och vändande sig till Sineul; r5är ni nu nöjd?Signeul bugade sig vördnadssullt, utan att säga ett enda ord; men hans uppsyn talade tillräckligt om huru bekymmersam han fann ställningen och huru föga bopp han egde att lyckas. Dock detta var ej det enda försök, man gjorde att inlocka (!!!) Sverige i förbund med Frankrike. Några dagar härefter anlände ett ilbud från Österrikiska ambassadören i Paris, furst Schvartzenberg, till Österrikiska sändebudet i Stockholm grefve Neipperg, medförande ett bref med underrättelse om det mellan Österrike och Frankrike afslutsde förbundet samt uppmaning till grefven att söka på förtrolig väg förmå Sverige att biträda nämnde förbund emot förespegling af stora fördelar, dem det skulle kunna påräkna i bändelse kriget utbröt med Ryssland. Grefve Neipperg skyndade att begära företräde hos kronprinsen, för att meddela honom dessa lika vigtiga som oväntade nyheter samt uträtta sitt derpå syftande nnnaras Meat haviliadaa maronnaen dan 20 Mars Se