myth slera månader före flottans afsegling från England erbjudit sig att hafva i beredskap det nödiga antalet af sina bekanta jättekanoner, men regeringen hade ej gifvit honom någon beställning, förrän flottan redan ankommit till sin bestammelseort. Nu talas det om ett angrepp på Reval, till hvilket franske amiralen Penaud uppgjort planen. Åmiralerna Dundas och Seymour befinna sig på eskadern utanför nämnde stad; den utanför Kronstadt liggande eskadern under amiral Baynes blir sannolikt om några veckor nödsakad lemna sin ankarplats, med anledning af de förestående höststormarne. Den 17 Juli företogo amiralerna Dundas, Seymour och Penaud en rekognoscering af Sveaborg och Helsingfors; de befunno sig ombord å Merlin, som åtföljdes af tvenne kanonbåtar och en fransk ångare. När de voro på omkring 1500 famnars afstånd från de ry ska batterierna, exploderade flere helvetesmachiner, som medelst galvaniserade trådar stodo i förbindelse med kusten; men detta sätt att antända dem visade sig ännu mindre fördelaktigt, än det förra, vid hvilket explosionen framkallades genom sjelfva det påstötande fartyget, ty enär Ryssarne ej förstodo att noga iakttaga de relativa afstånden, exploderade ingen af machinerna närmare än 150 till 200 alnar från fartygen. Förorsaka någon skada kunna machinerna ej, om också blott ett afstånd af två fot skiljer dem från det fartyg, de äro ämnade att förstöra. I vestra kanalen, som leder till Sveaborgs hamn, äro tvenne linieskepp sänkta; i sjelfva hamnen såg man blott två linieskepp och några mindre fartyg, men alla kullar och hvarje liten ö voro späckade med kanoner. Icke mindre än 17 nya batterier och skanser hafva sedan förlidet år blifvit uppförda på stränderna af dessa farvatten. — Den 18 rekognoscerades Reval af amiralerna Dundas och Penaud. Det är en utomordentligt stark fästning, fullt jemförlig med Sveaborg, ehuru ej så vördnadsbjudande till sitt yttre. Sveaborgs sastningsverk äro belägna på en mängd öar, som med svårighet skulle kunna draga förstärkningar till sig och kunna angripas en i sender, hvaremot Revals alla fåsten och batterier ligga i en lång linie på fasta landet tätt intill stranden. Tidningen Ryske Invaliden meddelar en d. 4 Juli daterad skrifvelse från amiral Dundas till ryske krigsministern furst Dolgorucky, samt dennes svar, dateradt d. 12 Juli. Brittiske amiralen fordrar, att de vid Hangö tilltångatagne Engelsmännen skola utlemnas, och tillbakavisar ånyo beskyllningen mot Engelsmännen, att de skulle missbrukat parlamentärflaggan. Furst Dolgorycky utvecklar i sitt svar med mycken utförsighet ryska åsigten af affären vid Hangö och meddelar såsom ett nytt bevis på parlamentärllaggans missbrukande följande rapport från borgmästaren Pettersson i Raumo till generalmajoren Wendt angående den förut omnämnda Raumoassaren: -Jag har äran underrätta Ers Excellens, att d. 2 Juli kl. 2 på morgonen observerades på 2 mils afstånd ett fiendtligt fartyg, som styrde mot staden. Jag meddelade detta genast till kapten Karlstedt, som den 21 Juni var ankommen hit med en afdelning soldatertill stadens försvar. Kapten Karlstedt begaf sig till hamnen och lät sitt foik intaga militäriska positioner. Omkring kl. 4 e. m. inkommo i hamnen fyra fiendtliga roddbåtar, försedde med kanoner och sullstandig bemanning, samt en femte båt under parlamentärslagg. Sedan jag farit dem till möte ungefär 400 steg från stranden, omringades jag af Engelsmännen, som frågade mig, om trupper befunne sig i grannskapet. Lotsen Granlund, som åtföljde mig och tolar engelska, förklarade dem, det jag ej var berättigad att besvara en dylik fråga. Derefter begärde fienden, att iune ånarne skulle till honom utlemna allt, som tillhör fartygen, hvarvid han tillika på ett ark papper aftecknade segel, tågverk och master med den anmärkning, alt staden skulle uppbrännas, om ej dessa föremål utlemaflägsna oss. Tillika vände de sig till de närmast liggande fartygen och gjorde sig färdiga att gå ombord på dem. Då befallde kapten Karlstedt att gifva eld på fienden; en allmän gevärseld öppnades, och det blef oss svårt att återvända till stranden. Två i hamnen befintliga fartyg antändes af det fiendtliga skeppets bomber och nedbrunno fullständigt; i skogen uppstod äfven eldsvåda, som genast släcktes, men staden I berördes ej af de siendtliga kulorna. Såsnart jag ankommit till stranden, begaf jag mig till staden, samt lät laga sprutorna i ordning och fylla dem med vatten. På vår sida stupade ingen; hvad fienden beträffar, är kapten Karlstedt, som hela tiden befann sig i den bästigaste elden, af den mening, att densamme i sina båtar måste förlorat inemot 50 man ). Efter tre timmars bombardement med 98-pundiga kanoner stack det siendtliga skeppet åter ut i sjön. Rörande Engelsmännens angrepp på fästet vid Fredrikshamn har kapten Yelverton insändt följande rapport: -Sedan jag lemnat flottan, begaf jag mig till grannskapet af ön Hogland, der Kossack, Magicienne och kanonbåten -Ruby förenade sig med mig. Etter att hafva erhållit kunskap om att fienden sändt 3000 man till Fredriks1. ÅR KK 1 nades. Jag svarade, att jag omöjligen kunde uppsylla hvad de begärde, hvarefter Engelsmännen förklarade, att alla fartygen i hamnen tillhörde dem och vi kunde