Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1855, sida 1

hunden i huset, som slickar sin herres hand och skaller på hans siender. — Nej, det går ej för sig, min stackars vän — dertill är du en alltför vacker gosse; men vi få se till att taga reda på någon hygglig flicka, som vill göra den uppoffringen att låta inspärra sig tillsammans med henne i några månader. — Ack, ser, af den sortens folk finnes ej många. Jag vet ej hvem det skulle vara. — Huru, skulle bland alla fliokorna i huset ej sianas en enda? — Nej, jag känner ingen. Betänk bara sjelf: Två månader i fängelse, och måhända tre eller flera! Hundrade dagar utan att se någon menniska — jo det är en vacker utsigt för ett fruntimmer! — Hvad heter den långa flickan, som hemtade doktorn den der gången då du fått kulan i hufvudet? — Amarella! Men hon har ej något godt hjerta. Det är en qvinna, som blott tänker på sig sjelf. — För tusan! Det ser ut som om du är mycket svår att tillfredsställa, eftersom du tycker att hon ej visade sig uppoffrande nog. — Åh nej; men det hon då gjorde, var ej för frökens, utan för min skull. (Forts.)