Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1855, sida 1

inspärrat sin älskade i ett kloster, skall han nog bli tvungen att sjelf hemta henne derur. Morgonen derpå spisade Pippo frukost i sitt rum, då Menico inträdde till honom. Han bad honom sitta ned och slog i åt honom ett stort j glas Marsalla, hvilket glittrade såsom topaser i solljuset. Menico emottog vinet, men ville ej sätta sig. — Kommer du från henne? frågade Pippo. Nej, ser Pippo, jag kommer från mig sjelf. Har ni hört att han är så grym att vilja insparra henne i ett kloster. — Har hon sagt ja? — Kan hon säga nej till honom? Grefvinnan gråter, men h:rrarne derhemma äro glada. Kardinalen har i går afton varit i klostret San Antonio: han har berättat abedissan allt, och tillåtelsen blir utfärdad i dag; man fordrar blott att fröken ej skall omtala sin kärlekshi storia hvarken för nunnorna eller pensionärerna och att hon ej skall låta ana hvarfär hon drager sig tillbaka från verlden. Det stackars barnet! Hon blir nu tvungen att dölja sina tårar och qväfva sina suckar. Och Gud vet hur länge hon skall vara begrafven der. Tror ni att jag får lof att komma in till henne i klostret? Jag är ju ingenting, och mig kan ni ej betrakta som annat manfolk ; jag är