Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1855, sida 2

Om Examens-bildning. I en uppsats om , Tjenst examensaller Sv. Tidn. följande träffande omdöme om betygsläsningen vid våra Akademier och den bildniog. som blir produkten af dylika examina: Öfverallt i vår embetsmanna-hierarki stöter man på den principen: allt skall gå som ett urverk; hvarje kraft bör från början till slut arbeta på den plats, der hon först blifvit stäld; hon bör kunna stiga högre der, men icke sträfva ut åt sidorna; hon bör, till den ändan, vela just jemnt hvad om är oundgängligt på den platsen; och hon bör sättas i tillfalle att begynna röra på sig så tidigt, som möjligt, för att medhinna det största qvantum arbete, eller, hvad som är detsamma, tjena sig upp. Alla dessa postulater sammanfalla i den stora grundsatsen, att samhällets tjenst är ett yrke, hvilket man, efter regel, omfattar för li fstid; och olika utportionerade kunskaps mått måste bestammas för de olika aldelningarna af yrket, på det att lisstiden må racka till, såsom sagdt är. Att principen imellertid icke räcker ända fram, ser man dagligen, då fråga är om de förnämligare och vigtigare embetena; då tages — och sanningen att säga, måste tagas — esomoftast utom yrket, eller ur den ena afdel ningen af yrket till den andra. Detta bevisar bäst, huru liten säkerhet examina erbjuda. De erbjuda det, så långt -kollegier och ,pensa äro tillräckliga; men de erbjuda ingenting, så snart fråga blifver om verklig bildning och kunskaper; och mången har begynt frukta, att just de skola en gång nedtrampas af de wmoderna betygs jagter, som kallas examina. Ått räkna s, k. .videtur och dymedelst uppgöra inventarium och värdering af alla små-persedlarne i en menniskas hufvud, var af ålder antaget endast för akademiska grader, emedan den stränga ,merit beräkningen anlitades isynnerhet vid prestoch skole besordringar: och just af det skälet lärer, om vi ej missminnas, pastoral-examen dernäst hafva blifvit stäld på arithmetisk grund. Men i senare ti der bar den principen trängt sig in i sjelfva de mest underordn. skolor; och student-ex. är numera det förnämsta saltet för betygs jagt. Det är en hets jagt, som går på lif och död — i ordets egentliga bemärkelse på lif och död, ty äfven då icke kroppen får lungsot eller bleksot eller hemorrojder eller andra frukter af stillasittandet och pluggandet, så undgår åtminstone själen högst sällan att genom jägtandet ådraga sig åtskilliga krämpor. Endast några få hufvuden äro starka nog att verkligen ordna och smälta en stor massa af olika kunskapsåämnen, som samtidigt och med våldsam hastighet inlaras; hos de aldra flesta — och de äro icke derföre nödvändigt dåliga eller ens tröga — skall det, som var ämnadt att frambringa mångkunnighet, tvärtom åstadkomma såkunnighet. Men den frågan var det icke vår mening att nu upptaga; hon har blifvit mycket diskuterad; och diskussionen synes hafva ledt till det besynnerliga resultat, att de fleste erkänna systemets oriktighet, ja, skadlighet, men att detta ändock får fortgå oaskortadt. Vi ville blott säga, att om man än icke tror sig om att i gradual-examina, pastoral-examina och kanske student examina umbära, hvad man kunde kalla ,persedel-extrakter öfver kunskaper, så borde man dock åtminstone befria embetsmanna-prösningen derisrån och bestämma, att I betyget om en dylik blott bör innehålla, att ynglingen är pröfvad och duglig befunnen. Lika godt om den ene kan mera latin, den anI dre mera matematik, den tredje mera historia! I Nog af, alt examinatorerne kunna, koliektift, på heder och samvete intyga, att ban är en ,bildad man, icke underhaltig i några af de ämnen, dem en sådan måste anses känna. Toges saken på det sättet — examen må sorösrigt ställas huru som helst och heta hvad som helst — så kunde vi hoppas att åtminstone åt ett håll få en bekrältad litterär bildning, som icke bestode af utanlästa pensa och kollegier eller af lärda sitfror. I äcaran må tveka att on liknelse don wi gr