Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1855, sida 1

—) — bänkar för resten. Skåpet är den största prydnaden; det är alltid inkommet i boet med hustrun från hennes hem och angifver med stor inskrift, när hon är född och hvilket år bon gifte sig. Vanligen är det utstyrdt med de grannaste målningar och på allebanda figurer af djur och menniskor är ingen ända. På stugudörrarne användes mycken omsorg. De utgöra ett proba på målarekonstens ståndpunkt i orten. Iden för teckningarne är hämtad från mångahanda håll, ej sällan utur den heliga historien. Stundom finner man sjelfva dörren eller dörrposten prydd med ett bibelspråk eller någon annan from sentens. På flera ställen fann jag denna tanke målad på dörrarne emellan de olika rummen: .Naar Du oplokker denne Dör, daa hos Dig den Betenkning gjör, att Jesus Christus vår Frelser kjer Den rette Dör til Lifvet er. Ofver porten till husen ser man stundom på ett och annat ställe denna inskrift: ,O Gud bevare Hus og Hjem fra Ildens Fare, Knus og Klem, Gif os dagligt Bröd Stede os omsider Himlens Gledes. I religiöst hänseende föregå bland det egentliga folket märkvärdiga rörelser. Jag menar ej här den oro, som förorsakas på många ställen, i synnerhet i och omkring Bergen, af Mormoner och annat löst pack, ej heller de lugnare och aktningsvärdare försöken från några Qväkares sida, som af helig ifver förirrat sig ända hit till yttersta Thule. För omkring 30 år tillbaka uppstod bland folket sjelft bonden Hauge, ifrande med kraft och värma för religionens tillämpning uti ett praktiskt kristligt lif, och fördömmande med sanatikerns hänförelse alla yttringar af äfven det oskyldiga samqvämslifvet. Han fick många anhängare, som nu aro spidda i alla delar af Norge. De äro i allmänhet ett stilla, sromt och arbetsamt folk, sedda med aktning äfven af de utanför stående. Man finner dem i allmänhet hemmastadda i sin bibel och flitigt sysselsatta med andlig läsning. Gemenligen begagna de flera af våra Svenska andaktsböcker i norsk öfversättning, såsom Nohrborgs Postilla o. s. v. Linderoths predikningar och sänger äro bland dem i hvar mans mun och uppskattas högt. Här, såsom öfverallt, der en varmare religiös känsla bryter fram, händer det att den slår öfver i svärmeri. Dertill torde i Norge en hop kringresande s. k. missionärer och beställsamma andliga kolportörer bidraga. En natt, under min återresa till Kristiania, såg jag hela hopar af män och qvinnor komma ströfvande vägen utefter. Af mig tilltalade, sade de, att de varit borta i gårdarne och hört resande missionärer. Dermed måtte nu hafva varit huru som helst. Visst är, att det redbara norska folket är för godt och ärligt för att fal la offer för de der andliga gårdfarihandlarne, som från landsvägarne och rännstenarne predika sin högre vishet. Man får ursäkta mig, för det jag ej rätt förstår uppskatta värdet af sådant der opåkalladt skrän. Dock detta har sin öfvergång. De der grumliga vågorna skola lägga sig, och ett bättre ljus än dessa irrbloss lysa i folkets sinne. Norges presterskap intager en utmärkt plats, genom grundlighet i studier, allvar och nit i tjensten och aktningsvärdhet i sitt enskilta lif. Detta är egenskaper, som vi hört ingen bestrida detsamma, och som skola göra sig gällande framför okunnighetens och svärmeriets råa, om ock välmenta försök. W-n. SENRETAVSVOSEN FTSE NERD SA VE RAS EKA RN RERERR