Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1855, sida 1

Bref från Norge. (Slut fr. N:o 119) Den norske bonden har alltid varit en fri och sjelfständig man. Adelsväldet var städse obekant i Norge; under det den svenske och danske bonden ofta förtrycktes af mägtiga herrar, bodde den norske som en fri man i sin dal; icke heller pålades honom något tvång af kommunal-lif, då det aldrig funnits landsstäder i Norge. Hvarje man kände sig obunden af grannboer; så långt hans öga sträckte sig, var landet och klippan och skogen hans egna; han lefde som en kung på sin gård. Derföre har ej heller på något ställe egendomsrätten utbildat sig så, som den i Norge gjort genom den berömda odelsrätten. Den består deruti, att en man, som egt en gård i tio år, har rätt att. då den kommit i annans ego, inom sem är återbörda den, mot erläggande af den summa, som värderingsmän bestämma. Att en sådan inrättning ej är till fördel för åkerbruket, att den nedsätter egendomarne i pris och försinkar de förbättringar en kraftig man gerna utför på en inköpt gård, är tydligt; men för Norrmannen är odelsrätten en dyrbar egendom, som han ej för något pris vill låta sig fråntagas. Frihet och jemnlikhet är den stora satsen, hvaraf den norska medborgarerätten berömmer sig. Dock är här, såsom nästan öfverallt, bonden ej utan sina aristokratiska tendenser. Han förstår alltförväl att göra skillnad på rik och fattig, på gårdsegare och husmand. Ej gerna låter han sin dotter draga till seters; hon spinner och väfver hemma, medan tjenstepigan sändes till fjells med boskapen. Vi tala om den norske bondens sjelsstänndighetskänsla; den visar sig deruti, att han ej böjer sig för någon, att han är en man för sig och skulle aldrig kunna betrakta sig annorlunda. Härmed står i förbindelse en omisskänlig sträfvan till andelig upplysning, som hos honom visar sig starkare än hos den svenske. Han kan alltid både läsa och skrisva, och intresserar sig äfven för saker, som röra sig utom hans dal. Jag såg ofta tidningar i bondens hem, och han var ej obekant t. ex. med våra dagars krigshändelser. Alldenstund gårdarne ligga vidt aflägsna från hvarandra, kan folkskolväsendet ej bedrifvas i stor genomförd skala; men föräldrarne uppfylla i allmänhet med heder sin pligt såsom barnens naturliga lärare. Fadren lärer sina barn att läsa i biblen och i de gamla sagorna, utur