Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1855, sida 2

Konung Carl XIV Johans verk 1812. (Forts. fr. N:o 178.) Dessa instruktioner äro af ett utomordentligt intresse och förtjena derföre att närmare vidröras. Sedan grefve Löwenhielm till kejsar Alexander framlemnat tvenne bref från konungen och kronprinsen, borde han i korthet utbreda sig öfver angelägenheternas allmänna ställning. Han borde söka ådagalägga vigten deraf, att Sverige erhöll en skadeersättning för de ofantliga förluster det gjort, samt att såväl Rysslands eget, som Sveriges, välförstådda intresse fordrade, att denna skadeersättning blef Norge. Derpå borde han föreslå kejsaren att med Sverige afsluta ett försvarsoch anfallsförbund, hvilket i allmänhet skulle kunna grundas på Gatschinafördraget. Dessutom kunde det innehålla följande bestämmelser: 1) kejsaren tillförsäkrar Sverige föreningen med Norge; 2) för detta ändamål lemnar Ryssland Sverige en kår af 15, 20 å 25,000 man, hvilka 3) skola förena sig med 35 å 40,000 Svenskar, för att göra en landstigning på Seland, hvarest man skall erbjuda konungen af Danmark valet emellan ett frivilligt afträdande af Norge eller ett öppet krig; men om 4) nämnde konung föredrager det förra alternativet och förenar sig med Sverige och koalitionen, skall man lofva honom en skadeersättning, hvilken lämpligast torde kunna tagas på det af Frankrike inkräktade området omkring Elbe i grannskapet af Danmark. I den händelse kejsaren gillar dessa hufvudgrunder, önskade konungen att han ville skicka en person, som var i åtnjutande af hans fulla förtroende till Stockholm, försedd med nödiga fullmakter att afsluta det ifrågavarande fördraget, hvilket äfven borde upptaga bestammelserna i afseende på den del, Sverige efter föreningen med Norge erbjöd sig att taga i det allmänna kriget emot Frankrike. Men för att genom detta föredöme skänka de kufvade surstarne och de lidande folken ståndaktighet och mod att motstå Europas allmänna förtryckare, var nödvändigt att kejsaren så snart som möjligt aflardade denna vigtiga beskickning. Som bekant är, var Ryssland alltsedan 1809 inveckladt i ett blodigt krig med Turkiet. Detta krig borde slutas, om det nya system, som var på väg att upprättas i Norden, skulle ega någon framgång. Kronprinsen uppdrog derföre grefve Löwenhielm att erbjuda Ryssland Sveriges bemedling i detta krig. Dessutom borde grefven gifva kejsaren vissa nyttiga råd i afseende på det lämpligaste sättet att föra kriget emot Frankrike, i händelse Ryssland ansölles af denna makt, äfvensom han borde underrätta Alexander derom, att Sverige anmodat England skicka en underhandlare till