Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1855, sida 1

Om vanskapen gäller, att de frånvarande alltid hafva orätt, men der frågan är om kärlek, ar förhållandet alldeles motsatt. Styrkt af detta resonnemang begaf Lello sig klockan tre till palatset Feraldi. Man steg just upp från bordet, och grefven, grefvinnan samt Toto drucko sitt kaffe i sidorummet. Tolla gjorde toilett för att göra ett par visiter. Lello betraktade de närvarande med ett förläget småleende. Å Jag ar rätt glad att Tolla ej är här, stammade han. Jag kommer just för att utbedja mig ert bistånd. — Mot hvem? frågade grefven. i — Mot henne. Om ni ej bistår mig, så skall hon rifva ut ögonen på mig. — Hå, käre vän, jag tror dock väl att ni bäst sjelf kan försvara er och era ögon. — Ja, om jag sätter så mycket värde på dem, så är det endast och allenast för att kunna se Tolla. — Nu har hon snart i ett helt år rifvit ut ögonen på er hvar dag, och ni är likväl ännu ej engång enögd. Toto frågade i allvarlig ton: Hvad har du gjort ? — Ingenting ännu, men jag har för assigt att echappera.