Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1855, sida 1

blifvit lemnad af Turkarne. Byn Bardus ligger 6 werst till höger om passet i en djup hålvag, och ehuru den dit ledande sluttningen är ganska brant, drog dock general Baklanow ned mot byn, sedan han qvarlemnat dragoner, artilleri och en del af fotfolket i skansen. Man fann i byn 3000 Tschetwert spannmål och skorpor samt 200 med ammunition för besättningen i Kars lastade hästar; dessutom föllo i våra händer tält, resvagnar och eflekter, tillhörende generalintendenten för turkiska hären, Syri Pascha, hvilken med 300 der förlagda Baschi Bozuks hade gripit till flykten, då han af en från Kars ankommen engelsk öfverste fick underrättelse, att våra trupper närmade sig; hela hans förvaltningspersonal (lörvaltnin gen hade sitt hufvudqvarter i Bardus) hade älven skingrat sig. Rapporten meddelar vidare utgången af slera andra ströståg, under hvilka Ryssarne påträffade och förstörde turkiska förråder och skärmytslade med Baschi Bozuks; några under Turkiets välde stående Kurdiska höfdingar hade ankommit till Muraviews läger, och underkastat sig Ryssland; general Baklanows korps var så uppställd att den beherrskade vägarne mellan Kars och Erzerum. Från Erzerum skrifves d. 3 Juli till franska tidningen Monitören: Mehemed Pascha, generalguvernör i Erzerum, utryckte härifrån d. 27 Juni med 800 reguliera och 400 irreguliera srivilliga. Hans afsigt var att ila sienden till mötes och hämma dennes framryckande på vägen mot Erzerum, tilldess guvernören i Trapezunt, Hafiz Pascha, hunnit ankomma med de förstärkningar af irreguliera trupper, som han uppbådade inom sitt paschalikat. Man vet ännu ej, om Mehemed Pascha fortsatt sin marsch mot fiendtliga hären eller gjort halt i Hassan Kale; man förmodar emellertid, att han i Kagra-Keni förenat sig med Weli Paschas korps, som består af ett infanterioch ett kavalleriregemente. Penikeni vid Schaulidagh, en 12 mil från Erzerum belägen by, är besatt af 12,000 Ryssar med ett artilleri af 18 kanoner. Turkiska hären är på visst sätt blokerad i Kars. Ryssarne bibehålla ännu alltid sina positioner i Zaini; Kosackarna och Karakalpakerna innehafva hela nejden kring Kars, men sedan striden den 16 Juni hafva Ryssarne ej försökt något anfall mot staden. Man befarar, att ryska divisionen i Bajazid skall förena sig med de i Teiprakli och Yeni Keni förlagda trupperna, och derefter rycka mot Erzerum. Ehuru Ryssarne till dato icke vunnit några större fördelar i Mindre Asien, ser man emellertid, att turkiska stridskrafterna derstädes i det hela befinna sig i ett jemmerligt tillstånd och utan serdeles utsigt att kunna bjuda sina motståndare spetsen. Större delen af sultanens trupper i Mindre Asien förtjena knappt detta namn; de bestå af odisciplinerade horder, som visserligen kunna utveckla tapperhet och dödsförakt, men ej på öppna fältet bekämpa Muraviews af utvalda trupper bestående armå. För öfrigt äro Turkarne till antalet mycket underlägsna. Medan krigsteatern i Mindre Asien erbjuder detta bedrösliga skådespel, står Omer Paschas utmärkta och segervana trupper på Krim, der de till sin fältherres och sin egen stora harm måste tillbringa tiden i fullkomlig overksamhet; sjelfva belägringen af Sebastopol bedrifves af franska och engelska trupper; Turkarne få ej deltaga i löpgrassarbetena, och på sin höjd hafva de någon gång utskickats på obetydliga rekognosceringar. om Omer Paschas armå finge lemna Krim, hvarest den ingenting har att göra, och öfverskeppades till Mindre Asien, der den kunde ha mycket att uträtta, skulle denna krigsteater snart antaga ett förändradt utseende och Muraview sprisa sig lycklig, om han valbehållen kan draga sig tillbaka på ryska området. Måhända har Omer Pascbas resa till Konstantinopel sammanhang med en dylik plan.