Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1855, sida 1

— Stackars barn! Hon är ju gul som en frukt, som länge legat gömd i en låda. — Hennes ögon äro alldeles insjunkna. — Och läpparne hvita. — Hon har numera blott spåren af skönhet qvar. — Ja, i annat fall skulle hon vara verkligt ful. Fröken Nadina hade å sin sida uppkastat ett batteri mot Tollas mor. Hon sade med en oskyldig mine, som ej klädde henne så illa: — Vet ni väl, att Tolla kan prisa sig lycklig öfver att ha en sådan mor. Jag beundrar verkligen grefvinnan Feraldi. Det skulle aldrig falla min mor in att draga en ung man till huset, att smickra, locka, kompromettera honom och föra honom med förbundna ögon ända fram till brudpallen! Nadina och hennes mor hade, genom att besöka Apostelkyrkan, fått visshet om att Lello hvarje afton gjorde visit i palatset Feraldi. Generalskan åtog sig att utsprida denna nyhet och att på sitt sått kommentera densamma. (Forts.)