Article Image
Ehuru ämnet är af en grannlaga beskassenhet skola vi äfven här gå tillväga med vanlig öppenhet och upprigtighet. I De tre Skandinaviska ländernas förening har alltid synts oss vara ett mål, som ien ej alitför aflägsen framtid måste uppnås, ty det som i detta fall är theoretiskt sanut blir alltid förr eller senare en historisk sanning. Men likväl har målet icke synts oss ligga så nära, att det kunde nås under närvarande statsoch styrelseformer, så länge vissa dynastiers intresgen skola inblandas i saken. Vid intradandet af den närvarande Europeiska förvecklingen öppnades likväl osortankt nya utsigter till målets snara uppnående. Ryssland kunde ej langre mellankomma med sin makt och sina ränker; Vestmakterna behöfde vårt biträde och måste dessutom inse, att deras eget välförstådda intresse fordrade, att en starkare makt bildade sig i Norden, såsom motvigt emot den Ryska eröfringslustan. Nåzon lyckligare tidpunkt kunde således ej gerna gilvas. I Det är nu omkring ett år sedan vi uti nägra uppsatser, som sedermera utkommit i brochyrsorm ), sökte utveckla denna tanke och ädagalagga hvilken stor framtid vinkade de nordiska folken, derest de underbart till vår fördel sammanlänkade händelserna rätt begagnades. Sednare tilldragelser hafva icke jäfvat utan sastmera bekräftat de förutsättningar, hvarifrån vi utgingo. Det enda, som trädt emellan har varit den lilla animositet, som uppväckts mellan Sverige och Norge, till följd af en och annan oförståndig Norsk författares besynnerliga beteende, att midt under det vi sträfva för en ny union söka göra den redan existerande så lös och snart sagdt för Sverge förhatlig som möjligt. Måhända har i Sverige större vigt blifvit lagd på dessa yttringar af en falskt förstådd Norskhet än de sörtjena, och vi känna oss sjelfva i detta afseende icke utan ; skuld. Emellertid måste denna, såsom vi hoppas, tillfälliga konflikt icke kunna anses såsom något verksamt hinder mot den Skandinaviska id6ens realiserande. Men här möta svårare hinder, och äfven dessa hafva vi ej skyggat tillbaka att öppet uttala, ehuru påkostande och smärtsam bekännelsen varit. Vi ega i närvarande stund en regering, som ej kan taga saken så om hand, som nödigt vore, för att den skulle kunna rätt utföras. Man invänder häremot, att en regering icke kan hindra en sann och rätt ides framgång, då den understödjes af en lislig och varm solkanda —. Tyvärr kan dock en regering detta — visserl. ej för alla tider, men för ganska lång tid, och det är ögonblicket, som här skulle begagnas. Likväl vilja vi ej bestrida, att ju en kraftigt uttryckt mening ifrån nationens sida skulle kunna drifva regeringen ett godt stycke framåt, men här möter åter den svårigheten: huru skall en sådan meningsyttring komma till stånd ? Visserligen tro vi, att det gifves icke en utan många medborgare i vårt land, som i hjertat hysa varma sympathier för den Europeiska stridsstågan i gemen och för Nordens framtid isynnerhet. men huru många gisvas väl, som vilja träda fram ur sina gömda vrår och uttala sin mening i detta hänseende ? Här inträda vid dylika meningsyttringar så många betänkligheter, så mycket afseende på den eller dens samtycke och bifall, fruktan att blotistalla sig o. s. v., att svårligen någon opinionsyttring af vare sig numerisk eller moralisk betydenhet kan komma till stånd, förrän reg. tager ett initiativ i saken. Man talar om Skandinaviska föreningar; man framhåller att åtminstone i Götheborg en sådan förening borde komma till stånd, då Götheborg har i saken ett större eget intresse än belt säkert någon an nan ort inom hela Skandinavien. Men för så vidt vi känna sinnesstämningen här, är den sådan, att ieke någon förening uti det afsedda syftet här skall kunna, åtminstone ännu på någon tid, åstadkommas, om icke möjligen derest landshöldingen eller t. ex. kronprinsen, vid något besök härstädes, ville ställa sig i spet sen för saken. Och troligt är, att det ej på andra orter förhåller sig bättre. Vi lesva nemligen, tack vare vårt olyckliga representationssatt, i ett så stort politiskt omyndighetstillstånd, att de politiska sympathier, hvilka vi äro öfvertygade ligga i botten på många sinnen, icke utbildat sig till något politiskt medvetande, oen följaktligen icke äro sormögre af någon politisk handling. Skillnaden mellan Sverige, Danmark och Norge i detta fall lärer, enligt hvad personer, som väl känna förhållandena, nyligen uppgisvit, vara mycket stor. Det återstår ju då sålunda endast att regeringen tager frågan om hand. Att den det önskar, då den väl ej kan vara alldeles likgiltig lör en framtid, som älven innebär så -—AA Dm mm — AA Mm MA PD a mA . —

21 juli 1855, sida 2

Thumbnail