Article Image
så kallad packkista, hvilken Larsson haft till låns, och som nu skulle hemskickas. Flickan, som blott är på 18 året gammal samt liten och klen till växten, hade troligen för att desto bättre kunna komma åt att rengöra histan ställt sig uti densamma och till på köpet, i välmening begagnat vatten vid rengöringen. Larsson. som pu tillkom, och hvilken pizsns sätt att förfara icke var tillags, förgrymmades så irlige deröfver, då pigan ej genast hörsammade till-äåeelen att gå ur ki stan och upphöra med arbetet, hvilket hon bad få fullborda, att han utan vidare ätu-igenslos kistans lock och biträdd af en sin geså!l, vid namn Olsson, rullade kistan flere hverf kring gården, hvarefter densamma, med sitt lefvande innehåll, af Larsson och gesål len gemensamt lyftades upp på en med bäst förspänd kärra. Nu — om ej på Larssons direkta befallning, så åtminstone med hans vetskap och samtycke — bar det af med gesallen till kusk, sittande gränsle på ki stan, öfver trenne särskilta gator och stadens torg tillbaka till Larssons gård, hvarest pigan ärdtiszen åter fick andas frisk lufi; men stött och bråkan, mrd ban och stygn genom bröstet samt yr i hufvudet, :å att starka kräkningar följde. Under transporten öfver gatorna hade folk, aom mött eller observerat tåget, förnummit besynverliga ljud ur kistan, och, på tillfrågan hvad för slags djur der törvarades, fått till svar, att det var grisar. Dessa grisar torde dock komma att stå såväl Larsson som gesällen temligen dyra; ty väl finnes hvarken i allmänna lagen, någon af de många deröfver utkomna ändringar, tillägg och förklaringar eller serskilda författningar något rum, som lyder t. ex. så här: Tnen som instänger piga uti ena kisto, thensamma först flere hvarf kringvälter), therefter sätter kistan på ena med häst förspänd kärro, och kör henne therester öfver gator i stad eller vägar på landet, han och alla the, som med bonom i samma gerniog delaktige voro, straffas etc, och detta af lätt begriplig orsak; ty lagstiftaren har omöjligen kunnat på förband föreställa sig, att ens en supig, oomvänd hamnbuse, ännu mindre en nykter omvänd bagare, som icke för allt i verlden skulle vilja göra sig skyldig till den grofva synden att på sabbaten sälja en kaka till en fattig oomvänd, hungrande medkristen, som möjligen på Lördags afton ej egde två skilling, för hvilka ban kunnat göra sitt uppköp — som vidare är eller åtminstone vill låta påskina vara så helig, att han ej så sällan löper flere mil för att få höra en predikan af en, efter hans öfvertygelse, omvänd prest. Men det finnes dock i sjelfva vår gamla lag ännu gällande stadgande, som ganska väl kan lämpas på den kristne bagarens okristliga handling. Det är dock ingalunda vår mening att vilja gå domaren i förväg, fullt öfvertygade som vi äro, att domen blir rättvis, det vill säga, efter samvete och öfvertygelse. I detta fall, om någonsin, heter det: Prösve Domaren; och resultatet af hons pröfning, ehvad det ock må blifva, skall alltid af oss respekteras. Larsson stod mycket lugn inför rätta och erkände det hufvudsakliga af stämningens innehåll; men några yttre tecken till ånger voro ej synliga. Målet är uppskjutet till den 30 dennes för gesällen Olssons (som numera afslyttat från orten) och vittnens hörande. . ) Så var nemligen händelsen.

21 juli 1855, sida 3

Thumbnail