Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1855, sida 1

Ett bref från Trapezunt af d. 24 Juli till franska Monitören bekräftar underrättelsen om den store Tscherkesshöfdingen Schamyls död. Ryssland har härigenom bhfvit befriadt från en fruktansvärd fiende till sina anfallsplaner på Asien. Skall en ny profet och krigshöfding, som med Schamyls kraft förmår sammanhålla Kaukasiens splittrade stammar, uppträda till försvar för Kaukasiens hotade sjelfständighet ? Vi tro ej, att Schamyls stora verk sammanstörtar med hans död. Den okufliga tapperheten och religiösa entusiasmen fortlefva bland bergsolken, och en kraftig hand torde ej fattas att begagna dem till fullföljande af hans mål. TURKIET. Turkiska Donauarmsens hågqvarter besinner sig för narvarande i Silistria. Chefen för densamma är Ismail Pascha; förre I kommendanten i Silistria. Kel Hassan Pascha, har med en temligen betydlig korps framryckt till Matschin, och en annan turkisk afdelning I uppställt sig i Hirsova. 200 fartyg ligga mellan Widdin och Silistria, för att vid lägligt tillfälle användas till en skeppsbrygga öfver Donan. Wallakiet har för Frankrike och England blifvit af stor vigt, enär deras härar på Krim numera nästan uteslutande provianteras från denna provins, som oaktadt den förödande ryska invasionen och förplagningen af österrikiska ockupationshären, visar sig ega så godt som outtömliga hjelpkallor. Ossantliga transporter af slagtboskap, hästar, får, spanmål och mjöl gå öfver Rustschuk till Warna och inskeppas der till krigsteatern. Det montenegrinska röfvarfolket oroar fortsarande nejderna kring sina otillgängliga berg. En turkisk observationskorps måste ständigt bevaka dess rörelser. Sednast hafva Montenegrinerna satt sig i besittning af en del af det närbelägna turkiska slättlandet, och Turkarne fingo order att draga sig tillbaka, för att ej gifva anledning till öppna fiendtligheter. FRANKRIKE. Lagstistande församlingen har i sitt möte den 10 Juni enhälligt antagit regeringens förslag att garantera det turkiska lånet. Den bekante tidnings-redaktören Granier de Cassagnac uppträdde vid detta tillfälle och besvarade Montalemberts förut omnämnda fredstal. Cassacnac förklarade, att hvarje fred under nuvarande förhållanden är omöjlig. ,Man kan ej — yttrade han bland annat — ,säga till våra regementer: soldater, inskeppen er återigen, fyllen dessa löpgrafvar, förstören dessa skansar, som J uppfört, och afstån från att hämnas edra fallna kamrater! Hela resultatet af edra ansträngningar är det, att Ryssland af de 18 krigsskepp, det före kriget hade i Svarta Hafvet, bibehåller 17. Vi hafva bortkastat milliarder och förspillt så många tappra krigares blod, för att förstöra ett linieskepp. — Nej, det behöfves nu något annat än diplomatiskt hårklyfveri; vi måste segra. Af vår seger beror verldssreden. Det påstås nu med bestämdhet, att de trupper, som samlas och inskeppas i Marseille, äro bestämda till en expedition mot Bessarabien; man skulle besätta Donaumynningarne och afskära förbindelsen mellan Krim och Bessarabien, hvarifrån ryska Krimarmen erbållit en stor del af sina förstärkningar. I Aude departementet hafva 40 spanska flyktingar, bland hvilka de bekanta carlistcheferna Moga och Sendros, blifsit häktade. De utgjorde förtruppen till ett större carlistband. Man har med stor framgång gjort experimenter med ett nytt slags kanoner efter Tamisiers system. Kulan beskrifver i kanonen en spiral, hvarigenom skottvidden och noggrannheten betydligt ökas. Såsom man torde erinra sig, utkom i Brissel för några månader sedan en skrift om expeditionen till Krim, adresserad till Fransmännens kejsare och författad, såsom det hette, af en generalsperson. Main trodde, att prins Napoleon hade lånat Emil de Girardins penna, AA — i vägen — änamtlioan IVÄLbsAAS dat ana 1—