ordnande. Man hade, anmärker Aftonbladet rigtigt, annars kunnat vänta att, sedan det sölats så lång tid med deras afskickande härifrån, Vederbörande kommissarier skulle så mycket som möjligt söka godtgöra-den tid, som blifvit förspilld innan de hunno ankomma dit; men detta lär icke hafva skett. På det sättet kan det nog hända, att en stor mängd besökande komma att lemna Paris, utan att såsom prof på Sveriges industri hafva sett annat än en massa skräpiga packlårar. Vi meddela ur ofvannämnda bref nedanstående, som särskildt rörer detta ämne: — — — Min första omsorg efter min ankomst hit var naturligtvis att få se expositionen och dess så mycket omtalade palats. Det var frampå eftermiddagen midsommarsafton. En stor menniskomassa stod utanför palatset, och en mängd poliser bemödade sig ifrigt med böner och små undanmakningar att hålla körvägen öppen. Man väntade kejsaren och kejsarinnan, hvilka besökte expositionen. Efter en stund kommo de ock, åkande uti ett enkelt ekipage, utan militärståt, under folkets lifliga hurrarop. Kejsaren var klädd i svart borgerlig drägt, helsade utan att lyfta på hatten, såg allvarsam men vänlig ut, stel i sin hållning med ett sträft ,skummande drag öfver ögonen, hvilket måtte vara ständigt honom eget, emedan det till och med visar sig på kopparslantarne. — Att möta kejsaren i porten tyckes vara ett dåligt tecken, ty den dagen slapp jeg ej in. Följende dag insann jag mig i så god tid att salarne vid min ankomst voro helt glest befolkade. Jag kunde derföre otrampad öfverlemna mig åt njutningen af första intrycket. Jag såg mig om åt alla håll. Allt stod här framsär mig: guld, silsver, elfenben, koppar, tenn, jern och träsaker, mansgångkläder samt glas och krukor utan all ända. Det var rikedom, prakt, konst, arbete, beräkning, och en förvånande glans strålade från det bela, men det var och blef ändå ingenting annat än en — jättebutik, Expositionen bar ock ej gifvit sig an som något annat. — Men hvar är Sveriges plats? Hela högra sidan är Frankrike, halsva venstra En gla n d; man ser deras namn och flaggor. Vidare läste jag: Belgiquc, Autriche, Bade, Bavi ere, Danemark, Hollande, Egypte, Turquie m. m., men Sverges namn sanns icke. Slutligen upptäckte jag unionsslaggorna vid vestra gafveln och besaf mig deråt, steg uppför en trappa, såg en mängd briljanta välordnade saker från Schweiz och Holland, och träffade sedan på en mängd obrutna lådor, hopvräkta i en stor hög; bredvid ett par nyss grundstrukna skåp utan hyl lor. Tänk om detta vore Sverge? Danmarks saker stå ordnade straxt bredvid! Jo, det egde sin riktighet: det oinredda med packlårar uppfyllda rummet var Sverges exposition, Längre hade man ej hunnit. Och likväl bö jade vi i Sverge somla ihop våra saker för flera månader sedan; nio bland tio gjorde det ej för egen räkning, utan endast för att visa verlden att Sverge är bebodt af ett folk, som i alla afseenden har rätt till en plats på civilisationens allsbärjarting; det var dem ljust att väga kostnad och möda för det gamla Sverges ära; man skulle i någon mån godtgöra fiascot i London. Men huru går det? Jo, millioner vandra genom industripalatset, utan att hafva sett annat af Sverge än de, det är sannt, i allmänhet välgjorda lådorna. Midsommardagen beskådades de af mer än 100,000 menniskor, som säkert alla tänkte: när Indien och China, när Danmark och Turkiet fått sitt i ordning, hvarför ligga dessa lådor så hermetiskt slutna och lugna här redan omkring 14 dagar? Skäms man för deras innehåll? — Den sena våren! Den tjocka isen! Åhja! Dock gingo fartyg tidigt i Maj från Stockbolm! Dock voro Sverges ombud här redan i April! Hvarföre fingo varorna ej asgå så tidigt som mojligt? Hvarföre ordnade ej Sverges ombud lokalen, så att den var färdig till inflyttniog Vid artiklarnes sena ankomst? Nej, man ville här först bygga huset, sedan man fått möbler till detsamma. Måhända bygges då huset efter möblerna? Måhända! Men räkert är, att ingen möbel är uppackad (om ej 2:ne porfyrbord) och att hela inredningen göres alldeles lika med Danmarks, för symmetriens skull. Hvarföre gjordes det då ej förr? Men moan sträfvar väl nu och arbetar med mycket manskap, och kommissionårerne äro väl ständigt på platsen, uppmuntrande med råd och dåd, da det gäller att återvinna en förlorad tid? Nej! Sverge och Norge onrända gemensamt fyra (4) arbetare. Aro vi så sattiga att vi ej kunna betala flera, så hade vi ej haft här att göra. Åhlea nej, det är blott det vanliga: får gå! kommer jag ej i dag, så kommer jag i morgon — Man skulle ej skickat några svenska ,berrar ut såsom ombud, utan lemnat uppställniogen åt någon härvarande entreprenör, som säkert för penningar längesedan sullbordat hvad våra svenske vederbörande, drifne af fosterländskt nit, nu måhända ej hinva ombesörja på månader. Men om denna svenska verksäemhet i stora palatset, liknande insektens vandring på en tjärad väfver, väcker hvarje svensk mans bedröfvelse, så blir man dock betydligt gladare till sinnes, när man kommer in i det 3,400 s enska alvar s. k. annexet, der maschinerna äro uppställda och der Sverge afven fått plats. Här är lif och verksamhet. Tee eller fyra svenskar och flera fransmän arbeta här med de tun ga maschindelarne. Man gläder sig åt de I fliga, korta ropen och de stora svettdropparne på de svenska pannorna. Allt vittnar att dessa män veta bvarför de aro här. De hafva visserligen, äfven de, ännu ingenting i ordning, men man ser dock att It göres, som göras kan, för att hinna målet. oamatteeeeaeantatnanartannntntnenairtanannaataaaaat — 14 77