Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1855, sida 1

vänta. Grefvinnan ville ej utsätta sin son för denna resa så länge koleran ännu rasade, utan föreslog alt skicka Menico, på hvars fintlighet och trohet man ganska väl kunde lita. Om man ersore, att Lello gifvit efter för sin familj och sina vänner, eller att han hade någon annan förbindelse i sigte, så kunde man ännu i tid vidtaga sina åtgärder. Tolla skulle alltid få friare nog att välja emellan: hon var endast litet öfver tjugu år gammal, hennes skönhet var just i sin fullaste blomma, och hennes rykte hade ej den ringaste slack: Lello hade ej komprometterat henne, för att ej kompromettera sig sjelf. Morandi från Ancona tilibragte hösten i Frascati hos den gamla hertiginnan Pisani. Måhända skulle han ej ha emot att återknyta förbindelsen. Tolla var utom sig vid blotta tanken på möj ligheten häraf. Hon bedyrade, att hon skulle gilla sig med Lelly eller gå i kloster. Dessa debatter afbrötos af Lellos kammarljenare, som medförde ett långt bref från sin herre. Menico fick i uppdrag att föra sändebudet ned i köket och der sörja för honom på bästa sätt, Tolla uppslet haftigt konvolutet och läste med hög röst sosjande skrifvelse : Denna gång, min kära Tolla, har jag både stora och goda nyheter att meddela Dig. Jag