Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1855, sida 2

årt sanningsenliga referat af den bedrösliga öndelsen med den unge köpmannen lleggh. )esynnerligt nog har ingen af de klagande våndt ig till den medlem af Red:n, som de alltför al känna bär hela det moraliska ansvaret för let ifrågavarande referatet. Hade de det gjort, skulle de, hoppas vi, hafva erhållit sådana uppysningar, som afhållit dem åtm. ifrån att utfara i notelser, hvilka hos personer, som göra anspråk vå någon hyfsning, icke ens mycken hetta och mycket oförstånd kunna ursäkta. De skulle hafva blifvit upplysta derom, att det icke ute slutande är sådana händelser, som drabba samhällets högsta eller lägsta regioner, hvilka bö ra blifva föremål för offentlighet. De skulle hafva blifvit erinrade om, att det tillhör den publicist, som med något allvar uppfattat sitt kall, att låta offentlighetens ljus falla lika öfver allt sedeförderf, öfver hvarje brott, hvarje fel, som framträder i uppenbara handlingar, utan allt afseende på personen. De skulle ha blifvit upplysta derom, alt det endast är ossentlighetens brännjern, som kan bortbränna de frätsår, som, derest de få ostördt utveckla sig, kunna intränga i samhällets innersta, ädlaste delar. fi De skulle slutligen blifvit underrättade derom, att såsom vi i detta afseende hittills, med ärligt uppsåt, handlat, så ämna vi med Guds hjelp också fortfara, utan allt afseende på äfven de närmaste personliga förbindelser. Och om afven dessa upplysningar under ögonblickets förblindelse skulle halva framkallat ökad harm, så skall dock den tid komma då man icke blott ej harmas, utan tvertom erkänner rigtigheten i vårt förfarande. Vi hafva nyligen hört omtalas en mindre stad i vårt land, som likväl kunde blifva en högst betydande handelsort, hvarest demoralisationen bland de unge män, som ingått i handelsyrket, är så stor, att äldre, redbara köpmän, som se sig ej kunna erhålla pålitliga biträden, nedlägga sin rörelse eller bortflytta till andra orter. Isfvad skall det blifva af en sådan stads borgerskap; hvilket anseen de och förtroende skall det erhålla i det allmänna, sedan en så beskaslad ungdom blifvit de styrande? Hade det i en sådan stad funnits en tidning, som dragit den djerfvaste osedligheten i dagen, i st. f. att man nu af en missförstådd undfallenhet eller ännu sämre motiver gör allt att fördölja eller öfverskyla sådana handlingar. äfven då de framträda i uppenbara brott — hade det funnits, säga vi, en tidning, som i detta fall uppfyllt sin pligt, så hade helt säkert sördersvet ej stigit till den höjd som det nu säges hafva gjort. Och samhallet skulle väl på längden hafva vunnit mera härpå än det lidit af det ögonblickliga obehaget af att se en eller annan af sina medlemmar blottställd inför offentligheten. Kan man öfvertyga oss om origtigheten i detta rasonnemang. så skola vi vara de första att erkänna oss bafva haft orätt och ändra vårt förfarande; men icke inverkar man på oss ge nom hotelser, som kunna passa mellan skolpojkar elier schåare, men som hos den person, mot hvilken de här blifvit rigtade, väcka hvarken fruktan eller harm, utan blott framkalla I I I I ett — småleende. Den unge pianisten Fr. Lindholm härifrån staden har nyligen uppträdt på en konsert vid Himmelstalunds helsobrunn. Norrköpings Tidning skrisver härom: Hvad det exekutiva i konsten angår, såväl hvad uttryck, färdighet som säkerhet beträffar, står Herr L. så nära mästerskapet, att för våra ögon och öron åtminstone skillnaden är omärklig. Han afgår nu som elev af Sveriges skickligaste pianolärare med det vitsord, att han intet har att mer af honom lära — ett videtur, som, när man känner den mannen, innebär det högsta. Från Carlstad skrifves den 11 dennes i Wermlands Tidningen: -Wär med gårdagen började Permessomarknad har, i afseende på tillförsel och omsättning, varit, om möjligt, klenare än sina föregångare på de sednare sären. Spanmål var endast hitförd i några små öppna båtar och på kärra, i stället för de el jist vanliga Westgöthe skutorne, som de förra åren upptogo stadens hamn. Tillgången var alltså obetydlig och afsättningen tycktes stå i förhållande dertill, emedan osäld spanmål än i dag på morgonen finnes på torget. Priserne ha varit å Råg 18 a 20 rdr, Hafra 10 a 11 rdr, Korn 16 å 17 rdr pr tunna. I samma tidning låses följande: Enligt hvad oss blifvit berättadt, skola en del af Werm lands sågverksegare beslutat, i anledning af den nu rådande missgynnande konjunkturen och exportörernes förmenta sammanrotning, att öfverhölvan nedtrycka priserne på travarorne, att sjelsve i förening för egen räkning exportera sina tillverkningar. Skulle herrar sågverksegare härutinnan visa prof på den enig