Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1855, sida 2

met afsse att tillverka så mycket som möjligt, och sedermera äfven på qvantiteten, då afsättning saknas. Oaktadt Sverige äger outtömliga förråder på goda jernmalmer och äfven har rika ressurser att förarbeta dem till tackjern, oaktadt jernkonsumtionen med hvarje år stiger ofantligt, till följd af nya jernvägar, m. m., så skola dessa tillgångar ligga döda och den svenska jerntillverkningen i stället att förkofra sig, gå tillbaka. Förbudet mot utförsel af tackjernet verkar sålunda icke blott orättvist betungande på den svenska tackjernstillverkaren, utan älven förlamande på hela svenska jernhandteringen, till en grad, som är hotande för denna handterings fortvaro. Bland de många, ehuru mycket svaga skäl, som blifvit anförda emot fri tackjernsexport, har varit äfven det, att en sådan frihet vore likgiltig, emedan det svenska tackjernet ej skall röna någon betydande afsättning i andra länder. Tackjern, säger man, tillverkas i Skottland och vissa delar af England, samt äfven i Belgien, till qvantiteter, som äro så ofantligt öfverlägsna den svenska tackjernstillverkningen och till betydligt lägre priser, så att det svenska tackjernet aldrig kan förvärfva sig en ut ländsk marknad. Om detta är enligt med sanna förhållandet, så må väl ock å andra sidan frågas: hvarföre då bestrida oss friheten att exportera vårt tackjern? Om det öppnade tilifället till utländsk afsättning icke komme att höja priserna å tackjern, så komme ju ej heller stångjernstillverkaren att deraf lida någon mehn. Nu torde dock dessa förutsättningar, såsom vi hoppas en gång skall blifva utredt i det af E. K. M. ifrån Bergsoch Kommerskollegium i nåder intordrade betänkande, icke vara full rigtiga. Det svenska tackjernet har afsältning att påräkna åtminstone i Finland, Danmark och Norge, och fastän sannolikt är att priserna ej komme att härigenom höjas, så öppna des dock en afsättningsmojlighet för de betyd liga qvantiteter tackjern, som nu, enligt hvad osvan blifvit i underdånighet anfördt, blifva pro ducerade utöfver stångjerns-tillverkningens be hof, och för hvilka nu ingen afsättning gifves Utan att i någon mån verka menligt för stång jernstillverkaren, komme den fria tackjernsex porten, oberäknadt den fördel tackjernstillver: karen deraf ägde, äfven att lemna staten in komst uti den nu af Rikets Ständer stipulera de exporttullen. Denna inkomst blifver ej o betydlig, äfven om man antager att exporten sedan stångjernstillverkarne fått sina behof fyll da, ej komme att öfverstiga ofvanansörde 48,66: skeZ. tackjernsvigt, som utgjorde öfverproduk tionen 1848—1852. Då vi anfört alla dessa skäl, stödda dels p de statsekonomiska grundsatser, hvilkas san ning den nyare tidens erfarenhet på ett förvå nande sätt bekräftat, dels på särskilta för vår I land och inom jernhandteringen rådande fakti I ska förhållanden, med underdånig begäran, at E. K. M. täcktes i nåder behjerta olägenheter na af den närvarande lagstiftningen i afseend å tackjernsexporten, har det skott i den vissa oc! orubbliga förtröstan, att vi tala till en konung som med omfattande blick att bedömma de helas välfärd, har ett hjerta lika öppet för hva och en af Sina enskilta undersåtares bekym mer. S. A. K. Genom Rikets Ständers beslut att förbude mot utförsel af tackjern måtte upphöra och er sättas af en utförseltull I rdr bko pr sk ligger det nu i E. K. M:s händer, att bestäm ma ölver en af landets vigtigaste näringar framtid och ett stort antal af landets idogaste tarsligaste och mest härdade befolknings vä sard. Vi äro representanter för en del af der