Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1855, sida 2

underdånighet, att i detta afseende få fästa E. K. M:s höga uppmärksamhet på några ganska vigtiga omständigheter. Till följd af den under förlidet år inträffade vattubristen, hafva icke allenast flera af stångjernsverken helt och hållet afstannat, utan älven de större verken, d. v. s. de som äga rikare vattentillgång, inskränkt sina smiden med en eller flera härdar. Under samma tid har likväl kolning och malmbrytning inom bergslagerna oafbrutet fortgått, ehuru kol och malm vid hyttorna ligga i stor mängd oafverkade äfven till följd af vottubrist. Då nu, såsom man hoppas, tillgång på vatten för hyttornas och stångjernsverkens fulla drift åter inträffar, blifva de stora upplagen af kol och malm afverkade, hvadan en långt ymnigare produktion af tackjern uppstår än som ersordras till syllande af stångjernstillverkarnes behos. Detta förhållande är så mycket anmärkningsvärdare, som redan förut, oberoende af denna tillfälliga, men mycket känbara omständighet, tackjernstillverkningen öfverstigit behofvet. Af Bergskollegii detta år afgifna berättelse synes, att tackjernstillverkningen i Sverige under de fem åren ilrån 1848 till och med 1852 i medeltal utgjort per år 714,824 skL tackjernsvigt (samt gjutgodstillverkningen vid masugnar och gjuterier 54,593 skZZ. samma vigt). Under samma tid utgjorde tillverkningen af stångoch ämnesjern i medeltal per år endast 666,191 skdl bergsvigt. så att således redan då ett ärligt öfverskott af tackjern ägde rum med 48,633 sköl, hvilka, då ingen export är medgifven, synas hafva varit verklig öfverproduktion. En anledning hvarför tackjernstillverkningen på sednare tider betydligt ökats, och hvarför den torde komma att ännu mera ökas, ligger till väsentlig mån uti förbättrade methoders införande, hvilka framtvungits derigenom att priserna å tackjern nedgått under tillverkningskostnaden. Dessa förbättrade methoder hafva gått ut derpå, att med samma qvantitet kol kunna tillverka mera jern. Detta förhållande framstår tydligt af Bergskollegii berättelse år 1852, deri sid. 14 följande uppgifter finnas meddelade. Från år 1831 till och med 1835 utgjorde tackjernstillverkningen i medeltal per dygn 14. 53. Fr. o. m. 1836 t. o. m. 1840 i m. pr dygn 16. 61. 1841 ,, 1845 , 19. 04. . 1846 ,, 1850 20. 84. 1851 . 22. 43. 1852 23. 97, och har under dessa 20 år blåsningstiderna varit någorlunda lika, eller varierat emellan 31,836 dygn såsom minimum och 34,865 dygn såsom maximum. Från 1836 t. o. m. 1840 synes, att blasningsdygnen i medeltal utgjort 31.865 dygn 19 timmar, på hvilken tid tillverkats 579,144 sk7). tackjern; men deremot har år 1852 på 31,920 dygn 10 timmar tillverkats 765,288 skdZ., d. v. s. på 2945 dygn kortare tid har tillverkats 186,144 skål tackjern mer. Att tillverkningskostnaden icke på annat sätt kunnat förminskas än genom ökad produktion beror hufvudsakligen på trenne omständigheter: af kolens och egendomarnes stigande i pris, fullt 100 2 öfver priset för 25 å 30 år tillbaka; af de bättre och rikhaltigaste malmgrufvornas tilltagande djup och dermed sörenade byggnadsoch vattentömningskostnader, hvilka ökat malmens brytningskostnad, samt deraf att, sedan grusvor med bättre malmtillgångar blifvit tömde (befriade från vatten) och byggde, hafva malmtillgångarne måst fortsättas med den största möjliga drift, hvaraf ock följt att mera tillgång å malm erhållits än hvad för tackjernstillverkningen erfordrats och för hvars realiserande kolen funnits otillräckliga samt stigit i pris. Af ostaanförde Bergskollegii berättelse för 18352 sid. 15 synes, att inom bergslagerna blåsningarne i ass. å dygn-tillverkningen ösverstigit bläsningarne utom dessa orter med 2. 2 skI. per dygn, hvilket förmonligare resultat kollegium rigtigt finner bero derpå, att rikare och bättre malmer åstadkommits. Detta förhållande är ganska sanningsenligt, men då, så som nyss nämndes, denna rikare malm är att finna i djupet af grufvorna, och derigenom