Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1855, sida 1

Hela samiljen Feraldi slukade detta besynnerliga karleksbref, hvars andesattiga och tafatta beskaffenhet dolde sig bakom en chevaleresk mask. Sedan brefvet var genomläst. hojde grefven på axlarne och sade småleende: ,Kärlekspladder! Modren upprepade med synbar fornöjelse de båda sista orden: , assjaionutissimo sro! Brodren gömde sina betraktelser för sig sjelf; han visste redan ganska val att Lello ej var med då krutet uppfanns. Han hade redan darrat vid tanken pa denna korrespondens; emellertid var han dock ej helt och hållet missnöjd med detta första försök. Tolla simmade i ett haf af glädje, Hon kritiserade icke brefvet från sin Lello, och hur skulle hon ock kunnat hafva kritiserat det? Hon kysste det, hon tryckte det till sitt hjerta, hon tilltalade det och lade det till sitt ora, som om brefvet vore istånd att svara henne. Allt syntes henne beundransvärdt i detta hllla bref: papperet var blandande hvitt, bläcket så sörunderligt blått, lacket dostade så markvärdigt, och stilen var så behaglig; om någon förundrar sig öfver att en snillrik och bildad ung flicka till den grad kunde bedraga sig sjelf, att hon med enthusiasm kunde kyssa ett så dumt och nastan oförskämdt bref, så svara vi, att det var hennes första kärleksbref och