Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1855, sida 2

i landen och menar att det är rättast att lemna saken åt sig sjelf, då de förra förhållandena väl skola återvända. Man tror, och med skäl, att skapelsens Herre så anordnat lifvets lagar på jorden, att intet förgås, men att det ena bibehåller jemnvieten mot det andra. Detta är visserligen riktigt då fråga är om naturens fria gång: men om det befinnes att menaiskan, genom sina oräkneliga medel, griper förstörande in i naturens utvecklingsgång. sa kunna vi ju tänka oss att Styrkan af dessa ingrepp kan vara så stor att det forsoreakar en betydlig cupbnins i jemvigten. Man bar på åtskilliga ställen vid våra skärgårdar sett t. ex. sillyagel och annan omogen sill uppsiskas till många tusende tunnor hvarje är, och man har äfven sett, ehuru i mindre skala, vid stränderna af Måra insjöar, fiskyngel lasstals af fiskarena uppkastas på stranden och använI das till föda för svin eller gödning för åkrar. Jag i känner en man, som för längesedan och mer än en cång sökt fästa uppmärksamheten på det förderfliga i detta handlingssätt och varnat för de lätt förutsedda I följderna; men om något svar erhållits, har varningen blirvit affärdad med det besked, att i vattnet finnes fick nog ändå: att i allt fall en mängd fiskyngel sörStores af rossiskar, vattensoglar och andra djur, som i lefva af småsisk, och framför allt att det är omöjligt satt uttömma hafvet på sill eller annan fisk. Det lönar knappast mödan att söka vederlägga sådana inkast; I fördomen, isynnerhet om den förenas med en kortsynt egennytta, som ej på nigot afstånd kan se sin egen sanna fördel, låter ej öfvertyga sig genom förnuftsskäl. Man kunde eljest svara: att rofsiskar och andra fisksörstörare i vattnet, ej i allt fall skola underlåta att plunda det fiskyngel, som återstår efter menniskornas plundringar, och att om denna icke egt rum, skulle långt mera fisk, efter rofdjurens härjningar funnits qvar och som fullmogen kunnat tjena menniskor till föda; man kunde svara dem att bafvet i sin helbet visserligen icke kan uttömmas på fisk t. ex. sill, men att emedan sillen ej är spridd i hela hafvet, utan har sina I stationer gruppvis, och ej gerna går ur den en gång valda stationen, så kan en eller flera af dessa stationer (bassiner!. genom fortsatt plundring af yngel så nuisiskas, att fisket ej på manga år, om någonsin, kan der återställas. Men äfven om en sådan, genom menniskoband förölvad plundring af fiskynglet, icke egde rum; om genom kloka författningar kunde åstadkommas att endast de mogna fiskarna fångades och yngel sparades, så kunde man ändå icke årligen påräkna en lika säker och god afkastning af sina fiskevatten. Likasom vid alla andra yrken, och deribland äfven vid alla delar af landthushållningen: skogsskötsel, åkerbruk, ängskötsel m. m. bör äfven vid si-kerihandteringen menniskoförståndet och konsten komma naturen till hjelp, om afkastningen skall bringas till hvad den bör och kan blifva. Om fiskarna under lektiden lemnas utan all annan uppmärksamhet än att icke störas i sin förrättning, så skall otvifvelaktigt inträffa att, uoder alla år, en mängd fiskrom och fiskmör förstöres, och att deta sker i långt större mängd i somliga än i andra, samt att denna förstöring måste ha inflytande på fisktillgängen och sänasten undar de kommande år, då den förstörda fiskmören borde ha blifvit mogen fisk. Exempelvis kan anföras att likasom, under somliga år, oräkneliga insektlarver utvecklas till den mängd, att de i hela trädgårdar, ja i hela skogar förstöra hvart enda lof, så att åden vid midsommerstiden stå helt nakna och liksom förtorkade; på samma sätt kan inträffa med vattnets småkryp, maskar, insekter och smärre krustacer, som nemta sin näring af fi-krom och spädt fiskyngel, att de under somliga är i ovanligt förfärlig mängd komma till lif och utvecklas. När detta iniräffar, måste vida större härjningar på fiskrom och yngel försiggå, än i vanliga år. En annan orsak till romkornens förstöring år att en mängd fiskar mest lefva af rom under de årstider, då den kan erhållas. I våra insjöar är det Ålen, Laken. Aborren, Braxen, Horken m. fl. som infinna sig på lekställena och förtära rom. Älven vattenfoglar infinna sig och frossa af rommen. Härtill komma också andra orsaker, som vålla att den lagda rommen förderfvas, innan han kommer till utveckling, ja stundom innan han blifvit befruktad. De flesta fiskar fortplanta sig på det sätt att honorna först gjuta sin rom i vattnet, och att hannarna derefter gjuta sin mjölke i samma vatten; mjölken som innehållUr s. k. animalcula spermatica, upplöses och färgar vattnet hvitaktigt: för ati lif skall väckas i ett romkorn. måste det vidröras af ett eller flera sådana spermatorolder. men om mjölkevätskan bortföres genom någon rörelse i vattnet, uran att träffa romkornen, så förblifsa dessa ofruktsamma och upplösas snart; af samma skäl förblifva de romkorn ofruktsamma, som nedfalla till bottnen i hålor, dit mjölken ej nedt:änger. Afven de redan befruktade romkornen koruma icke till hf, om en storm eller strömdrag i vattnet upprör bottnen och öfverhö jer dem med slam; icke eller om vattnet sjunker, så att de lemnas på det torra. Ofta fäster sig på dem en fin vattenväxt (byssus) och förstör dem. Afven sedan ungen är utkläckt ur romkornet, men ånnu försedd med sin blomsäck, kan han latt förstöras af de redan ongifna orsakerna, Alla dessa olägenheter, genom hvilka knappast en tiondedel, efter andra en nundradedel, af de lagda romkornen komma till lif och utveckling, kunna tätt förekommas, så att nästan hvart enda romtorn befruktas och blir letvande, om man på denna det af landthushållningen använder samma uppmärksamhet och omtanka, som i sednare åren bhfvit använda på de öfriga. Man kan nu så fisk i vattnen, likasom man sår säd på åkrarna; och då man vet hur mycket man årligen sått af hvarje fiskslag och huru många år fordras för hvarje slag att hinna en viss storlek, så kan man derefter beräkna årliga skörden och uppskatta afkastningen, vare sig i antal eller pundvigt. Det förstås att detta kan ske blott approximativt, likasom m n blott approximativt kan på forhand beräkna årliga revenyen af ea skog eller jordegendom. Härigenom böra egendomar med fiskevatten kunna komma att stiga i värde, likasom egendomar med jord, som kan odles, i sednare åren stigit i värde genom ett fö bättradt åsecbruk. Brist på afsättning i städer och på landet, bör väl ej kunna befaras. Då man nu vet att fiskfattigdom hufvudsakligast härleder sig derifrån att rommen, innan den är befruktad, eller det späda ynglet, sedan det blifvit utkläckt, och den omogna fisken på åtskilligt satt förstöres, så torde man latt inse att dessa olägenheter afbjelpas om man finner medel att vårda och freda nämnde rom och yogel. Dessa medel har man funnit och derigenom nar en ny industri uppkommit, för hvilken jag viil föreslå benämningen Fiskodiiny ). (Forts.) mä662474 a