Styckogods. En amerikansk affärsman. Medan alla tidningar omtala den ryktbare Barnums elefant som plöjer jorden på hans egendom Iranistan, vilje vi anföra en anekdot som Barnum sjelf berättar i sin lelveraesbeskrisains. En man vid namn Hack Bailey hade förtjenat många tusen dollars på att inom Förenta Staterna förevisa en elefant. Belåten med sin vinst och trött uppå de ständiga resorna, besiöt han att sälja en hälfti elefanten åt en annan kringresande förevisare, med vilkor att denne skulle fortfarande exponera elefanten och till Bailey insända halfva behållningen. Nar kompanjonen hade varit borta några veckor utan att remittera några penningar till Bailey började denne blifva orolig. Han skref då till kompanjonen för att få veta orsaken, men erhöll icke något svar. Sedan han ytterligare fåfängt väntat en tid reste han efter sin kompanjon och fann bonom i New Bedford. Hack frågade honom hvarför han icke öfverstyrt någon an del af förtjensten. Kompanjonen svarade att utgisterna gått follt upp emot inkomsterna, så att ingenting blifvit öfrigt. Hack visste mycket väl att det icke förhöll sig så, ty han bade under resan bört att elefanten öfverallt dragit mycket folk, och han såg hundratals meoniskor taga den i betraktande i New Bedford. Han yrkade derföre på redovisning. — Ja jag skall göra upp framdeles, men nu har jag inte tid, sade den bedräglige kompanjonen. Detta svar öfvertygade Hack att han hade ringa utsigt att få någon del af föstjensten. Han erbjöd sig derföre att sälja den andra bhalfparten i elefanten. — Nej tack, jag bar nog af den varan. — Nå, så köper jag tillbaka er andel, sade Hack. — Ännej; jag är mycket nöjd med det som det står. — Men det är inte jag, och jag tål inte det här längre. Ni får ej resa ur staden så långe jag har någon del i djuret. os i . — Jag undrar hur ni vill hindra mig derifrån. En ligt vårt skrifiliga kontrakt disponerar jag elefanten, och uppgörelse skall ske vid kontraktstidens förlopp. — Men det stadgar också att halfva behållningen skall erläggas till mig så fort den iaslyter. — Jaha, men inte fortare. Och jag säger att vi ej haft någon behällning. — Jag skall stämma er. — Gör det; jag känner nog lagen och vet att ni ingenting kan vinna. — Nå jag skall göra någonting som tar bättre, så sannt jag bär står, sade Hack Bailey, som nu var rigtigt i raseri. — Gör hvad ni vill, fick han till svar. Morgonen derpå i dagbräekuingen gick kompanjonen ned i skjulet der elefanten stod, för att föra honom derifrån till en annan stad. Han fann då Hack Bailey stående derinne med en laddad studsare i handen. — Låt djuret vara, ropade Bailey. — Ni ämnar väl inte skjuta mig, skrek kompanjonen förskräckt. — Nej våsserra, jag ämnar inte göra något mer än hvad jag har laglig rätt till. Jag kom hit för att få hvad mig tillkom. Ni vill icke ge mig det. Ni borde känt mig för vål att tro det jag skulle låta på sådant sätt draxa mig vid näsan. Ni har vägrat sälja er hälft eller köpa min; — nå gör da hvad ni vill med er hälft af elefanten, men jag skjuter min hälft. Kompanjonen visste mycket väl att Hack Bailey var en beslutsam man och fann att han nu talade på fullt allvar. Hact lade an. — Stopp! Stopp! Jag skall göra opp, utbrast kompanjonen med sorskräckelsen målad i hela sitt anlete. — Åh nej, Di ämnar inte göra upp, svarade Hack och sigtade. — Jo, jag svär det på min heder. Hack sänkte studsaren och hade inom en half timma sålt sin hälft af elefanten för en ganska ansenlig summa, så att den stackars elefanten undgick att mista åtminstone halfva lifvet. TT CC Ra TT rr sann nr rr rn rr ——