NIIDLIIS UVllBv SKUUYV DIR ITALII OHVCnÄ1472 hafva sedan sammantradt för sig sjelfva med senatorn för Massachusetts Wilson såsom ordförande, för att organisera sitt parti och ut sarda sitt program. Detta är, i motsats till det egentliga Know-nothingpartiets, ganska klart och bestämdt, samt synes i allmänhet hafva upptagits af amerikanska folket med mera uppmärksamhet än det sednare. Punk: terna i programmet äro följande: 2) Kansas och Nebraskas) upptagande i unionen såsom fria (inget slalveri tålande) stater; 3) ändring i nationel syftning af de lagar, som röra emigranternas naturalisationsrätt; 4) andlig frihet och bibelskolor, samt 5) nya åtgärder till hämmande af europeiska proletarers och brottslingars tillströmning till Amerika, samt Amerikas representering inom och utom landet af infödda Amerikanare. Medan denna splittring inom Know-nothingpartiet försiggick, har ännu ett annat bildat sig under namnet Know-something (de något vetande i motsats till Know-nothing de intet vetande), som inskränker sin verksamhet till bekämpande af slafveriet och katolicismen, utan att bestämma sig i afseende på naturalisationsoch invandringsfrågorna, hvilka just gåfvo anledning till Knov-nothingpartiets uppkomst. Know somethings halva sammanträdt i Ohio och valt Hiram Grisveld till partiets styresman. Vid det förestående presidentvalet komma I urnan mäta sina krafter med hvarandra. Demokraterna (det parti, som ville göra de en skilta staterna så oberoende af unionen som möjligt och för detta ändamål försakta den nuvarande naturalisationslagen samt gynna invandringen) synas vilja förena sig om valet as Wise till president; Knov-nothings hafva till sin kandidat utsett George Law, en man, som ifrar för Cubas eröfring, och slafveriets motståndare tveka ännu i valet mellan Seward och senatorn af Massachusetts, Wilson. Från krigsteatern hafva de sednaste posterna ej medfört någon underrättelse af serdeles vigt. En telegrafdepesch af d. 7 från St. Petersburg förmäler, att rörelsen i de allierades lager var sådan, att Ryssarne dagligen väntade förnyelsen af bombardementet och stormningen. Från ryska befälhafvaren i Kaukasus, general Muraview, hafva officiella underrättelser ankommit, som bekräfta, att Ryssarne framryckt till grannskapet af Kars. En annan kolonn hade bemäktigat sig Ardsgan och sprängt dess fästningsverk i luften; en tredje under furst Bragation tvingat Turkarne att utrymma lägren vid Legva och Ochumur (närmare Svarta hafvet belägna orter) och draga sig tillbaka till en fast position i skydd af den starka bergsästningen Tsikhedziri. Turkarne hade ingenö städes gjort allvarsamt motstånd; de sammandraga sina krafter vid Erzerum och bereda sig möjligtvis äfven till ett allvarsamt försvar af Kars. Dessa framgångar vunno Ryssarne enligt Muraviews rapport för godt pris; deras för; lust i döda belöper sig såsom vanligt till en kosack. Med mycken salvelse omtalas vidare, l att elfoa baschibozuks blifvit nedsablade under en rekognoscering mot Kars. i I en depesch af d. 3 Juli förmäler Pelis sier, att båda armåerna med all den högtidlighet, som omständigheterna medgålvo, bevisat I den aflidne lord Raglan de sista hedersbetygelserna. En depesch från engelske generalen Simpson af d. 4, tillkännager, att de franska arbetena mot Malakowtornet skrida framåt, men att för öfrigt ingenting passerat. General Eyre, som sårades i striden d. 18 Juni, var återstäld till helsan. i han begick, då han två dagar före striden d. 18 fråntog Bosquet befälet öfver trupperna på högra anfallslinien (från kölhalningsbugten till ; sägverkbastionen) och gaf honom kommandot öfver Tschernajakorpsen. Bosquet har nu ä; I tersätt sin vigtiga post, der också den kacke, af soldaterna högt värderade generalen bäst behöfves. En dagorder från Pelissier tillkännager, att Hcila skansarne (vid Kölhalningsbugten) och batterierna på Gråna kullen (mamelonen) hädanester skola benämnas redutterna Lararande ö och Brancion. Ösverste Brancion var nemligen den, som sörst planterade sranska ornen ö på Gröna kullen, der han d. 7 Juni söll i spetsen för sitt regemente, och general Lavaraude fann hjeltedöden i Hvita skansarne, som nu bära hans namn. I lord Raglans redan meddelade rapport om striden d. 18 Juni lät denne tydligt förstå, att Pelissier, utan att träffa närmare aftal med honom, började angreppet före den öfverenskomi na tiden. Man finner nu af Pelissiers rapport, att angreppet verkligen egde rum före den utsalta tiden, emedan general Mayran hade missdessa nybildade mäktiga partier att i voteringsI I General Pelissier tyckes hafva insett det sel ö