Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1855, sida 1

kreterare? frågade Philip med ett gapskratt. Nej, det är ypperligt! Vers skall jag skrifva för dig så mycket du vill, emedan jag vet att du ej kan skrilva sådana sjelf, men då hvarje menniska som lärt att skrifva är i stånd att skrifva prosa, så hoppas jag att du förskonar mig. — Helt säkert; men om du ville vänta med att svara tills du hört min fråga, så skulle du få se att det helt enkelt är ett råd hvarom jag ber. Jag bör väl skrifva i en förtrolig ton, icke så? Jag skall väl berätta henne litet af hvarjv, om helsotiliständet, balerna och hvad som kan halva förefallit ... — Du skall ej tala om något annat än om henne och dig. Det år den oföränderliga texten för alla kärleksbref sedan urminnes tider. — Och kan jag till ta mig att kalla henne .du ? Jag sade du till henne i går afton, men måhanda det är mera passande att i ett bref säga oni. (Forts.)