Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1855, sida 2

Några ord om transportsökande. Att söka sig ifrån en tjenst eller lägenhet till en annan, kallas att söka transport. Ordet är ingenstades så bekant som på den presterliga befordringsbanan. Saken eger visserligen rum äfven inom andra embetsspherer; men inom prestembetet är den så sedvanlig, att man knappt kan nämna ordet transportsökande utan att tänka på en prest. Man klagar i våra dagar mycket öfver prestbrist. En af dess lika säkra som förbisedda hufvudgrunder måste sökas i transportsökandet. De äldre presterna begagna så sin rättighet att söka kors och tvärs de inkomstgifvande prestlägenheterna, att föga utsigt blilver för de yngre att vinna äfven en sen befordran. Vore ändå detta transportsökandets enda brist! Vi klandra icke transportsökandet i och för sig sjelst; ty vissa omständigheter kunna inträffa, som göra det nödvändigt. Dit hör i vanligaste och giltigaste faliet, när en komminister, som ofta sutit åratal vid en knapp bergning, söker sig ett pastorat. Älven ett pastorats lägenhet kan vara så klen, att man icke måste sörtänka innehafvaren om han söker sig en bättre. Klandret faller desto tyngre på dem, som från ett godt pastorat söka sig ett bättre, och från ett bättre till ett bästa o. 8. v. Det gifver ett slätt begrepp om den presterliga förnöjsamheten, om den dygd, som framför andra presten har att inskarpa hos sina åhörare, att, så snart ett indrägtigare pastorat blifver ledigt, det heter och nästan utan undantag går i fullbordan: här kommer förslaget alt intagas af transportsökande. Vid de alraflesta pastoraten utgöres förnämsta förtjensten af många lefnadsår. Äfven för den mest overksamme och vegeterande prestgubbe är hvarje sjenstär ett sörtjenstär. Han