Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1855, sida 1

körande Svenska Landtbruket, dess närvarande ställning och medlen till dess upphjelpaude. I Det har i en föregående uppsats i denna I tidning blifvit erinradt. hurusom det ligger vig! uppå att Svenska jordbrukare begagna de sällsynt lyckliga konjunkturer, som för närvaran de äro rådande, uti höga priser på alla landtmannaprodukter, under ett år, som visar sig i hög grad lofvande — för att stärka sitt jordbruk och bereda detsamma krafter för kommande år, då förhållandena äro mindre fördelaktiga. Ty visserligen är det sannt, att det numera, ester förändringen i Englands spanmåls-tull lagar, icke kan hända hvad som förr var vanligt, då vid ett ymnigt år inom landet alla produkter föllo ända ned i vanpris, under det att de vid ett sämre år stego till en onaturlig höjd. Sveriges hela sådesproduktion inverkar alltför obetydligt på den engelska marknaden, för att vårt öfverflöd skall kunna leda till någon väsentlig prissänkning, och den ökade spanmålsproduktionen inom andra länder betryggar oss under missvextår — derest ej missvexten öfvergår hela eller större delen af Europa och Amerika — för alltför stegrade priser. Men likvål måste det betraktas såsom ett sällsynt undantagsförhållande, till Sveriges fördel, att under det vi, såsom alla tecken i år visa, komma att göra ovanligt rika skördar, är årsvexten i flera andra länder, såsom i Frankrike, ganska svag, ända till den grad att förhållandet inger detta lands regering stora bekymmer; flera af Europas mest sädesproducerande länder, såsom de ryska Östersjöprovinserna, äro afstängda från markna den, hvartill kommer att kriget i och för sig, och ju långvarigare ju mera, håller alla lifsnödenheter i högt pris. Alla dessa samverkande orsaker, till hvilka ännu flera skulle kunna läggas, tjena till att hålla alla jordbruksprodukter i högt pris afven under innevarande år och sannolikt derutöfver, till trots af all den ymnighet inom Sverige, som, enligt gamla förnål landen, skulle hafva ledt till en ofautlig sänkning i priserna. Alt det svenska jordbruket bör häraf hemta mycken styrka, ligger i sakens natur, men det tillhör oss då äfven att använda dessa krafter, så att de bära frukter för framtiden, och ej låta ögonblickets vinst förleda oss till öfvermod och misshushållning, eller invagga oss i den tröga, lata likgiltighetens dvala. Med gladje ser fosterlandsvännen, att på många orter inom vårt land ett begär vaknat, alt genom en bättre skötsel uppbringa vårt jordbruk till en högre askastning. Ätskilligt finnes i detta hänseende här och der redan verkstalldt och åtskilligt har äfven å statens sida blifvit gjordt till uppmuntrande af en så