Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1855, sida 2

(Meddeladt.) Litteratur. Svenskt ConversationsLexicon. (Forts. fr. N:o 103.) — p. 719. -Läåseriet . . . icke är nödvändig för saligheten blott man tror. Med en sådan Jesuitisk grundsats . . . Hvarföre ge läseriet det vatten på sin qvarn, att , Läsarne kunna påstå, det de som vilja föra dem ur sina verkliga eller förmenta villfarelser, vanligen ej ens känna abc rörande de christne consessionerne? Om definitionen på laseriet skall innebära, att läsarne förneka goda verks och gerningars nädrdndighet för saligheten blott man tror-, så är detta a och o, det första och det sista i vår kyrkas bekännelse, då deremot Jesuiterne, som nu tolereras i papismen, oaktadt all den styggelse de bedrifva, säkerligen ej en enda dag skulle erkännas längre såsom katholiker, om de erkände läran om sola fides eller -salighet af tron allena. Nog låter det, som bonden sade, då han med trädskor trampade på klavertangenterne, att kalla allt, som man ej tycker om, för Jesuitism, men då man länge lekt med ordet utan att deri lägga en sann och bestämd mening, så går det då man behåfverl använda den -åskan vid ett -atort sall-, som det gick den af fabeln valbekante unge oxen, när han verkligen såg vargar. Jesuiterne äro fullt ense med konverserarens bekännelse, de neka neml. också Christi lära om att den der tror varder salig. De kräfva nödvändigt ett tillägg af goda verk (om de än kalla andra verk goda, än konvers.) såvida tron skall saliggöra. Ty detta är alla Katoli kers bekännelse. Men Lutheranen antager med Bibeln, att om t. ex. en cellfånge, stor brottsling, då ban insattes, får sann ånger, som förvandlar hans hjerta och detta tänds af kär