Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1855, sida 1

hade lätit henne lara sy, men hon hade sjell uppsvingat sig till sin närvarande värdighet som kammarjungfru. Naturen, som stundom roar sig med att gifva en syflicka egenskaper, hvilka passa för en statsman, hade förlänat henne en hög grad af ärelystnad och ihärdighet. Den list hon användt för att komma i grefvens tjenst och uttränga sina företrädarinnor gränsar till det otroliga. Grefvinnan Feraldi berättade med beundran hurusom Amarella straxt efter det hon kommit i grefvens hus fått begär till en gammal kinesi-k erepeschal, på hvilken bon i två och ett hallt år spekulerade och hvilken hon likväl slutade med att låta påtruga sig, utan att en enda gång hafva bedt om den. Denna tålmodiga flicka hade på våren fattat en ny plan, som hon ännu ej låtit någon ana: hon ville gifta sig, och hon hade kastat sina blickar på Menico. Den unge buffeldrifvaren egde en viss kraftig skönhet, som måste behaga bondflickan; men hvad som isynnerhet anslög Amarella var hans utomordentliga beskedlighet och foglighet, hvaraf hon lofvade sig oändligt mycet. (Forts.)