Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1855, sida 2

vi sknlle sålunda alltid vara observerade af kreti och pleti. — Så stänger jag den. — Det förbjuder jag. Hur skulle det gå med de stackars menniskorna som vanjt sig att spatsera der, och med de små bondgossarne, som bruka stjäla dina apelsiner? För öfrigt inser jag ej hvarför jag beständigt skulle vara hos dig, då du alldeles icke tänker på att komma till mig. Vår sommar vilja vi tillbringa i Lariccia. — Hvar skola vi der finna en inhägnad park? — Der finnes en liten skog på fyrtio tunnland, kring hvilken du gerna kan få sätta en mur. — Du glömmer att Lariccia icke tillhör oss; men jag skall gerna ropa på Toto oeh fråga honom om han vill skänka oss Lariccia. — Godt, vi resa då ej till Lariccia, men då bringar jag dig öfver till Tibers och min ö, och der skall du mot din vilja bo i min förtrollande vingård på Capri. Jag vill slå vad att du aldrig ens varit på Capri. O, det är en vacker ö, må du tro! Jag har varit der en enda gång då jag var liten, och jag minnes det ännu som vore det i går. (Forts.)