Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1855, sida 1

alltför stora, för att de endast skulle afse en blokad af ryska hamnar; något ännu vigtigare sörberedes utan tvifvel, ehuru ett allvarsamt angrepp på Kronstadt och Svoaborg ej torde vara att vänta, så länge ingen landstigningshär blifvit afsänd till Östersjön. Från Frankrike I omtalades för en tid sedan, att en sådan var under utrustning; sednast har emellertid ingenting afhörts derom, hvartill man torde få I söka anledningen i den uppmärksamhet, händelserna på Krim tagit i anspråk, och de omsorger, som franska regeringen nu med all kraft måste egna åt härens förstärkning utanför Sebastopol. Planen är dock icke uppgifven, efter hvad det vill synas, och framemot eftersommaren kan man möjligen emotse mera afgörande händelser i Östersjön. Guvernören i Finland, generaladjutanten Berg rapporterade från Helsingfors d. 22 Juni: I dag kl. 10 s. m. närmade sig en siendtlig fregatt batterierna på ön Sandhamn (belägen ostligt från Sveaborg nära fasta landet) och öppnade en kanonad. Våra batterier svarade med framgång och krossade en slup, som fregatten utsändt för att göra mätningar; äfven kastade vi en bomb och några kulor på sjelfva fregatten. Vår förlust är 1 död (en matros af 5:te ekipaget) och fyra man lätt särade.Från rysk sida meddelas likaledes söljande om de allierade flottornas operationer mot andra punkter af Östersjökusten: Den 18 Juni visade sig vid Narowas mynning midtemot byn Gungersburg tvenne fiendtliga skepp och några kanonbåtar, förande tillsammans öfver 180 kanoner. D. 19 Juni började denna flottilj beskjuta Narowas strandbat terier och byn Gungersburg, men fick emellartid svar från våra kanoner och aflägsnade fsig till Seskar, sedan beskjutningen varat 8 timmar. På vår sida stupade 1 och sårades I, som sedan dött af sitt sår. — Den 20 Juni kl. 4 10 e. m. landstego de allierade på ön Kotka, förstörde telegrafen derstades och uppbrände några kronobyggningar. — Den 21 Juni företogo sig några fiendtliga ångare mätningar på redden utanför Nystad. (Enligt ett i gårdagens tidning anfördt rykte skulle de allierade sedermera förstört staden.) Samma dag besköto siendtliga kanonbåtar Revals hamn, men då de märkte, att de ej kunde ästadkomma någon skada, upphörde de dermed och återvande till Nargön. D. 22 Jani kom återigen en kanonbåt utanför Reval, men aslags nade sig, sedan den vexlat fyra skott med fästningsverken. SÖDRA KRIGSTEATERN. En kort depesch från general Simpson till engelske krigsministern meddelar följande om lord Raglans sjukdom och död: Hans Herrlighets tillstånd hade till d. 28 Juni kl. 4 e. m. förbättrats till de honom omgifvande läkarnes tillfredsställelse, men då började oroande symptomer visa sig, åtföljda af en svårighet att andas, som alltmera tilltog. Kl. 5 e. m. var han utan medvetande, och derefter blef han småningom mattare, tilldess han, 25 minuter före kl. 9, afsomnade. Händelsen har försatt hela armeen i den djupaste sorg. Innan lord Raglan år 1852 upphöjdes till pärsvärdigheten, bar han namn af Fitz-Roy Sommerset. Han var nionde sonen af hertigen af Beaufort och föddes 1788. År 1804 ingick han i engelska armen såsom kornett vid 4:de dragonregementet, blef öfverste år 1830 och generallöjtnant 1838. Han gjorde fälttågen under Wellington i egenskap af dennes krigssekreterare och deltog med stor heder i det blodiga kriget på Pyreneiska halfön, hvarunder han bevistade slagen vid Fuentes dOnor, Badajoz, Salamanca, Vittoria, Nivelle, Nive, Orthes och Toulouse. Sedermera åtföljde han Wellington till Flandern och förlorade i slaget vid Waterloo sin ena arm. Bredvid sin militäriska bana har han äfven haft en diploma