Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1855, sida 1

svär med att lagga hinder i vägen för någon! — Var det ej riktigt resonneradt? Kyss mig, och adjö; i afton har jag vakt. Han kysste ömt sin mor, svängde omkring på klacken och skyndade ut för att ikläda sig sin uniform. Morkisinnan var länge oense med sig sjelf huruvida hon skulle besöka grefvinnan Feraldi. Hon trodde sig känna familjen Coromila tillräckligt för att kunna förutsäga att detta giftermål aldrig skulle komma att ega rum, och al vänskap för Tolla ansåg hon sig böra bringa denna ur sin villsarelse. Men den möda man gjort sig att för markisinnan dölja förhållandet, hennes egen fruktan för attsynas hård och utan deltagande, och förnämligast tanken på den sorgliga berättelse, hvarmed hon skulle vara tvungen begrunda sitt påstående, kommo henne att dröja tills på aftonen. Slutligen segrade likväl hennes kärlek till Tolla. — Jag vill berätta dem allt, tänkte hon. På så sätt skola mina lidanden ej bli utan frukt, och mitt olyckliga lif vara en räddning för Tolla. Klockan 2 insenn hon sig i palatset Feraldi. Menico, som hade den ena armen i band, svarade henne att grefvinnan ej vore hemma — saken var den, att Lello just var der. Morgonen derpå återkom hon ännu tidigare. Den